Uppsatsens syfte har varit att undersöka och utreda om kravet på rättssäkerheten uppfylls vid bevisvärderingen av muntliga utsagor, när målsägande är ett barn med intellektuell funktionsnedsättning.

Barn med intellektuell funktionsnedsättning, är som brottsoffer en särskilt utsatt grupp. De senaste åren har bidragit till en ökad uppmärksamhet avseende barns ställning som brottsoffer, men trots detta finns det fortfarande ett behov av förbättringar, då dessa mål i en rättsprocess ofta är svårhanterliga. Vid domstolens bevisvärdering finns det ofta en avsaknad av stödbevisning, vilket medför att stora krav ställs på utsagans tillförlitlighet och målsägandes trovärdighet. För att kunna värdera detta används ofta HD:s bevisvärderingsmetod, baserad på en uppställning av ett flertal kriterier. Metoden har dock kritiserats då den anses missgynna individer med sämre kognitiv och kommunikativ förmåga. 

För att uppnå uppsatsens syfte har det varit nödvändigt att definiera kravet på rättssäkerheten. Uppsatsens tolkning av rättssäkerhetsbegreppet har skapats utifrån en granskning av fyra olika perspektiv, som kan anläggas på begreppet. Definitionen i uppsatsen utgår från att rättssäkerheten kan delas upp i formell och materiell. Den formella rättssäkerheten består av förutsebarheten som främjas av generella och exakta regler samt den formella likheten inför lagen. Rätten till rättvis rättegång ingår även i den formella rättssäkerheten. Vad gäller den materiella rättssäkerheten berörs avvägningar som är nödvändiga att göra gentemot de etiska värdena. Rätten till domstolsprövning berör både formell och materiell rättssäkerhet. Det konstateras även i uppsatsen att rättssäkerhetsbegreppet är applicerbart på både den tilltalade och målsäganden. 

Barnförhöret från förundersökningen används främst när ett barn är under 15 år, vilket medför att ett kapitel berör hur ett sådant förhör bör gå till väga. Därefter diskuteras domstolens möjlighet till materiell processledning. Trots att det kan anses att gällande rätt avseende materiell processledning inte är tillräckligt vid inspelade barnförhör bör fokuset ändå läggas på att förhöret med barnet ska inneha en god förhörsmetodik, så att materiell processledning inte blir nödvändigt. Kapitlet därefter berör kriterierna i HD:s bevisvärderingsmetod och hur de tillämpas. Sedan presenteras sex olika rättsfall från hovrätten för att få en syn om hur kriterierna i verkligheten tillämpas, när målsägande är ett barn med intellektuell funktionsnedsättning. Uppsatsen avslutas med ett kapitel berörande avslutande reflektioner och slutsatser. Det kan konstateras att vid tillämpningen av HD:s bevisvärderingsmetods kriterier, när målsägande är ett barn med intellektuell funktionsnedsättning, uppfylls inte kravet på rättssäkerheten. Orsaken bakom detta är att vissa kriterier saknar förutsebarhet. Av de kriterier som innehar en förutsebarhet gör avvägningen med den materiella rättssäkerheten att många av kriterierna inte uppfyller rättssäkerhetens krav fullt ut. HD:s bevisvärderingsmetod har utvecklats genom åren, och det är inget som säger att metoden inte kan vidareutvecklas i framtiden. Detta för att på ett mer rättssäkert sätt kunna bedöma målsägandeutsagor, särskilt i de fall där den målsägande är ett barn med intellektuell funktionsnedsätting.