Unga lagöverträdare i åldersgruppen 15–20 år har sedan lång tid tillbaka särbehandlats i svensk straffrätt både vid påföljdsbestämningen samt vid valet av påföljd. Den 2 januari 2022 skedde en påtaglig förändring avseende särbehandlingen av unga myndiga lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år genom att ungdomsreduktionen för nämnda åldersgrupp slopades vid allvarlig brottslighet. Trots denna lagändring för unga myndiga lagöverträdare ansågs särbehandling av unga omyndiga lagöverträdare i åldersgruppen 15–17 år vara fortsatt motiverad. Detta mot bakgrund av att nämnda kategori av lagöverträdare är att anse som barn i enlighet med barnkonventionens bestämmelser samt att principen om proportionalitet fick stå tillbaka för intresset av fortsatt särbehandling av nämnda åldersgrupp.
Trots att det inte ansågs motiverat att inskränka ungdomsreduktionen för unga omyndiga lagöverträdare år 2022, gav regeringen år 2023 i kommittédirektiv 2023:112 en särskild utredare i uppgift att överväga samt föreslå ändringar avseende att inskränka ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldersgruppen 15–17 år. De skäl som anges för att inskränka ungdomsreduktionen för nämnda åldersgrupp är bl.a. att det krävs åtgärder mot gängbrottslighet samt att nuvarande straffreduktion tar för stor hänsyn till den tilltalades ålder på bekostnad av att det som utgångspunkt ska vara fråga om brottslighetens allvar. Skälen i kommittédirektivet liknar i stort sätt de skäl som motiverade att slopa straffrabatten för unga myndiga lagöverträdare år 2022.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts har uppsatsens syfte varit att redogöra för de skäl som motiverar särbehandling av unga omyndiga lagöverträdare, samt att analysera hur skälen i kommittédirektivet förhåller sig till proportionalitetsprincipen samt barnkonventionen. Med anledning av att proportionalitetsprincipen är en omfattande princip, liksom att barnkonventionen är en omfattande lag, har författaren valt att avgränsa dessa för att skapa förutsättningarna för en god analys. Skälen i kommittédirektivet analyseras därav mot bakgrund av proportionalitet och klandervärdhet samt proportionalitet och samhällets värderingar. Avseende barnkonventionen analyseras skälen i kommittédirektivet i förhållande till barnkonventionens artiklar 3.1, 40.1, 40.3 och 40.4 barnkonventionen.
För att besvara uppsatsens frågeställningar och på så sätt uppnå syftet med uppsatsen har framför allt den rättsdogmatiska metoden tillämpats, denna har vidare kompletterats av den rättsanalytiska metoden. De skäl som motiverar särbehandling av unga omyndiga lagöverträdare i svensk straffrätt är framför allt att unga individer har en outvecklad ansvarsförmåga, att de är sanktionskänsliga samt att samhället bör visa tolerans för ungas mognadsprocess och brottslighet. Nämnda skäl är hänförliga till forskning inom psykologi och neurologi som vittnar om när människor mognar i olika avseenden. Sammanfattningsvis når uppsatsen slutsatsen att de skäl som uppställs i kommittédirektivet inte kan anses förhålla sig på ett korrekt sätt i förhållande till principen om proportionalitet och klandervärdhet. Däremot inverkar samhällets värderingar på vad som är att anse proportionerligt, varför skälen i kommittédirektivet kan anses överensstämma med nämnda princip i förhållande till samhällets värderingar. Det går även att dra en slutsats om att skälen i kommittédirektivet inte förhåller sig på ett korrekt sätt i förhållande till barnkonventionens tidigare nämnda bestämmelser.