Studiens syfte är att undersöka hur kärleken i dagboksromanen Doktor Glas porträtteras, medutgångspunkt i den franska psykoanalytikern och författaren Julia Kristevas teorier om denlitterära kärleken. Söderbergs klassiska roman, utgiven 1905, är viktig inom den svenskalitteraturhistorien på grund av dess tidlösa tema och eviga förmåga att provocera. DoktorGlas ger en inblick i huvudpersonens inre genom hans dagbok och därmed hans psyke.Läsaren följer bland annat hans förälskelse i prästfrun Helga Gregorius. Målet med uppsatsenär att analysera huruvida den psykoanalytiska metoden, som blev populär inomlitteraturvetenskapen under senare delen av 1900-talet, kan appliceras på ett verk som gavs utinnan begreppen blev populariserade.I resultatet framgår att flera teorier som Julia Kristeva presenterat går att applicera på verket,men att andra delar av hennes psykoanalytiska teorier om vad som sker under kärleken ärsvårare att relatera till porträtteringen av kärlek i Hjalmar Söderbergs verk.

The purpose of this study was to analyze how love is portrayed in the novel Doktor Glas,written in diary form. With a starting point in the theories of French psychoanalyst and authorJulia Kristeva, the portrayal of love in the novel is in focus. The classic work of Söderberg,published 1905, is a staple of literary history in Sweden because of its timeless themes andability to provoke. Doktor Glas gives an insight into a man’s inner life through his diaryentries and therefore his psyche. The reader follows, for example, him falling in love with thepriest's wife, Helga Gregorius. The focus of the essay is to analyze if the psychoanalyticmethods, that were developed later in the century, can be applied to a novel that was writtenbefore these concepts were popularized.The result shows that while many of Julia Kristeva's theories are applicable to the novel, aportion of her theories on the psychoanalytic process of love is less accurate in relation to theportrayal of love in Hjalmar Söderberg’s work.