Introduktion: Telefonrådgivning är en svår uppgift som ställer höga krav på sjuksköterskan. Det krävs att sjuksköterskan har bred kunskap inom många olika områden, samtidigt som en bedömning ska göras utan att sjuksköterskan kan se patienten. Det är en viktig och krävande uppgift. Därför är det viktigt att belysa ämnet. Syfte: Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning inom primärvård samt vad sjuksköterskorna upplever påverkar dem i det arbetet. Metod: För att utforska studiens syfte utfördes en systematisk litteraturstudie enligt Polit och Becks niostegsmodell, med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Studiens resultat baserades på nio artiklar från databaserna CINAHL och PubMed samt två artiklar från en manuell sökning. Resultat: Tre kategorier framkom i analysen. Dessa var: Sjuksköterskans tillvägagångssätt, Yttre faktorer som påverkar sjuksköterskan och Sjuksköterskans individuella förutsättningar. Slutsatser: Sjuksköterskan har en komplex roll i telefonrådgivningen. Sjuksköterskan strävar efter att arbeta personcentrerat i samtalen. Den tidsgräns som finns är stressande och ger minskad möjlighet till återhämtning. Det är utmanande för sjuksköterskan att förlita sig på den verbala kommunikationen och att göra en bedömning av patienten över telefon. Kollegialt stöd, arbetslivserfarenhet och utbildning gör arbetet enklare. Tydlig kommunikation mellan sjuksköterska och patient är a och o. En god kommunikation leder till ökad följsamhet och patientsäkerhet. Det ger möjlighet till ett gott samtal där kommunikationen flyter och båda parter är nöjda när luren läggs på.