Det civila samhället har en lång tradition av att erbjuda stöd och service till medborgare som lever i en situation av hemlöshet. Före den svenska välfärdsstatens uppbyggnad var det välgörenhetsorganisationer och lokala församlingar som sörjde för fattiga och hemlösa medborgare. Under de senare åren har civilsamhällesorganisationer rapporterat om att efterfrågan på deras insatser ökat. I Sverige har vi också sett en ökande hemlöshet under de senaste decennierna. Syftet med projekt som avrapporteras i denna rapport är att bidra med kunskap om det civila samhällets roller inom hemlöshetsfältet under 2020-talet samt om och hur dessa har förändrats sedan slutet av 1990-talet. Den empiriska studien består av intervjuer med företrädare för civilsamhällesorganisationer som arbetar inom hemlöshetshetsfältet i Stockholm och Göteborg, kompletterat med relevanta dokument. Studien utgör en uppföljning av en liknande studie som genomfördes i slutet av 1990-talet. (Nordfeldt 1999) Resultaten visar att ”traditionella” organisationer inom fältet har utökat sina verksamheter och nya organisationer och nätverk har tillkommit. I rapporten diskuteras civilsamhällets organisationers roller, framför allt i relation till det offentliga välfärdssystemet, inom hemlöshetsfältet. Studien visar att civilsamhällets organisationer har en väsentlig roll som ett första steg – en förmedlande länk – till det offentliga välfärdssystemet. Behov som tillkommit i länkningen är bland annat juridisk rådgivning och stöd i att navigera i de allt mer digitala offentliga välfärdssystemen. Samtidigt har en förstärkning skett av organisationernas ”nisch” som ett extra socialt skyddsnät för individer som har hamnat utanför eller har begränsad rätt till offentlig välfärd.