Unga klimataktivisters drivkrafter beskrivs ofta i negativ konnoterade termer som klimatångest eller flygskam i media och deras livsstilar sägs vara full av begränsningar. Denna studie undersöker hur klimataktivistiska studenter själva ser på sin livsstil och vilka visioner de har för en socioekologisk transformation. Med hjälp av ett teoretiskt ramverk baserat på det politikisk-ekologiska anpassningsparadigmet och fantasin framkom följande resultat. 

I fem semistrukturerade intervjuer under en kvalitativ studie hittades sex huvudteman. I (1) att leva som jag lär betonar deltagarna att de har anpassat sig till hållbara livsstilar med hjälp av tillräcklighetsstrategier bland annat. Det finns skillnader i (2) mitt aktivistiska engagemang men samtliga anser sina studier vara en form av aktivism. De känner inte brist på (3) frihet, men känner sig privilegierade, eftersom de medvetet valde dessa livsstilar som ålägger dem vissa begränsningar. Mer brist på frihet orsakas av de många beslut som måste fattas och deras miljösamveten, som de ständigt ifrågasätter. På detta sätt tjänar deras (4) bubblan till att fatta beslut, lära sig tillsammans, engagera sig och skapa en gemensam vilja. Deras transformativa (5) visioner kretsar kring ett inkluderande förhållande mellan människa och natur och bättre interpersonella relationer med öppen och ärlig kommunikation. Framför allt är det strukturella förändringar som de understryker. Trots all realism och skepsis uttrycker deltagarna i studien (6) aktivt hopp. 

Young climate activists' motivations are frequently described in negative connotations such as climate anxiety or flight shame in the media. Their lifestyles are said to be full of constraints. This study examines how climate activistic students themselves view their lifestyle and analyses their visions for the socioecological transformation. Based on a theoretical framework of the political-ecological adaptation paradigm and an imagination framework, the following results emerged. 

In five semi-structured interviews during a qualitative study, six main themes were found. In (1) “to practice what I preach” students highlight that they have adapted to sustainable lifestyles using sufficiency strategies inter alia. There is variation in their (2) “activist engagement” but they all envision their studies as being one form of activism. They do not feel a lack of (3) “freedom of choice”, but feel privileged anyhow, as they consciously choose these lifestyles imposing some constraints for themselves. More stressful are the many decisions that must be made and their environmental awareness, which they constantly question even with the best of intentions. In doing so, their (4) “climate activist community” serves to make decisions, learn together, get involved and create a common will. Their transformative (5) “visions” play around an integrative human-nature relationship and better interpersonal relationships with open and honest communication. Structural changes are most necessary to them. Despite all realism and skepticism, the participants in the study express (6) “active, grounded hope”.