Intern försäljning mellan företag i multinationella koncerner har ökat markant under de senaste decennierna. Enligt Skatteverket uppskattas att nära 80 procent av världshandeln idag sker mellan företag i någon form av intressegemenskap. Den ökande handeln har medfört att företags prissättning av varor och tjänster sinsemellan har fått stor betydelse för staters skatteunderlag. Genom att avtala om för höga eller låga priser kan koncerner styra vart vinster beskattas. Det har därför blivit en internationellt viktig fråga att reglera hur multinationella företagsgrupper prissätter transaktioner mellan närstående företag för att undvika otillbörliga inkomstöverföringar mellan stater.

Regler om internprissättning har därför utformats på både nationell och internationell nivå för att förhindrar transaktioner som syftar till att undgå beskattning. Reglerna bygger i stort på armlängdsprincipen vilken i korthet innebär att intern prissättning mellan närstående parter ska motsvara den som skulle ha avtalats mellan oberoende parter. Principen bygger på idén att vinster ska beskattas där de uppstått. I svensk rätt kommer armlängdsprincipen till uttryck genom den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL. Paragrafen innebär att resultatet av en näringsverksamhet ska korrigeras om det blivit lägre på grund av att villkor avtalats som avviker från sådana villkor som skulle ha avtalats mellan oberoende näringsidkare.

Ett av rekvisiten för att korrigeringsregeln ska kunna tillämpas är att det föreligger en ekonomisk intressegemenskap, och det är detta rekvisit som analyseras i uppsatsen. Syftet är att analysera hur den svenska korrigeringsregeln ska tillämpas för att besvara uppsatsens rättsfråga; om korrigeringsregeln med laglig grund kan angripa avtalsvillkor som har avtalats mellan två sinsemellan oberoende parter men som har inverkat på en transaktion mellan två bolag som ingår i en ekonomisk intressegemenskap.

För att uppnå syftet har den rättsdogmatiska metoden tillämpats och den svenska korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL har analyserats i ljuset av artikel 9 i OECD:s Modellavtal och OECD:s Riktlinjer

Efter en genomgång av korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL, artikel 9 i OECD:s Modellavtal och OECD:s Riktlinjer i kapitel två, presenteras ett exemplifierande rättsfall i kapitel tre. Därefter följer en analys av korrigeringsregeln i kapitel fyra. Analysen landar i att den svenska korrigeringsregeln ska tolkas som att de parter som ingår den kontrollerade transaktionen, också måste vara de parter mellan vilka de föreligger en ekonomisk intressegemenskap. Det krävs dessutom att den ekonomiska intresse-gemenskapen har förorsakat de ej armlängdsmässiga avtalsvillkoren. I det femte kapitlet avslutas uppsatsen med en sammanfattning av analysen och några avslutande kommentarer.