Idrottsämnet har förekommit i flertalet former genom historien, dess kriterier och mål av undervisning har också haft en stor variation. Utifrån dagens läroplan klassificeras ämnet idrott och hälsa som ett kunskapsämne och kräver att pedagoger bedömer elevers färdigheter och kunskap. Syftet med studien var att undersöka hur högstadieelever upplevde sitt eget lärande i ämnet idrott och hälsa, samt om detta skiljde sig mellan aktiva och inte fysisk aktiva elever. Studien genomfördes som en kvantitativ enkätundersökning bland 82 elever i årskurs 9. Dess resultat visar att majoriteten av respondenterna upplevde en medel till hög kunskapsnivå inom samtliga kursmål och att idrottsundervisningen således motsvarat ämnets kursmål vilket även överensstämmer med tidigare studier inom ämnet. Enligt studien upplevde de elever som var fysisk aktiva en högre kunskapsnivå i samtliga tre kursmål, än de som inte var fysiskt aktiva. Störst skillnad mellan de två olika grupperna var inom kursmålet “Hälsa och levnadsvanor”. Elevernas upplevda kunskapsnivå av kursmålen kunde relateras till Antonovskys teori KASAM, känsla av sammanhang. En reducerad motivation och meningsfullhet i deltagandet av ämnets undervisning kan upplevas av de elever som inte är fysiskt aktiva, vilket då kan medföra lägre upplevd kunskapsnivå. För vidare forskning i ämnet hade det varit intressant att göra liknande undersökningar men i en större skala och på olika skolor, för att representera Sveriges befolkning.