Biodiversity is lost around the world due to factors such as habitat degradation and livestock farming. A consequence of this is erosion which causes loss of nutrients in the topsoil as well as vegetation lost, and consequently an impermeable soil surface. This study was conducted on a semi-arid rangeland area in the Nama Karoo biome of South Africa, where rainfall is unpredictable and plant recruitment levels are generally low. To prevent further degradation and increase vegetation cover, various rehabilitation methods may be implemented; however these methods can be time-consuming and come at a high cost. These rehabilitation methods often aim to create micro-catchment areas, sometimes in combination with reseeding or replanting. This study investigated the significance of two rehabilitation methods, hollows and brush packing as well as a combination of the two on mean water infiltration rate and mean soil moisture content percentage. The results showed that rehabilitation methods had no significant impact on mean water infiltration; however there was a significant impact on mean soil moisture content percentage. The study indicates that hollows were the most successful rehabilitation method, showing a significant improvement compared to control plots.

Den biologiska mångfalden går förlorad runt om i världen på grund av faktorer som livsmiljöförsämring och boskapsuppfödning. En konsekvens av detta är erosion som orsakar förlust av näringsämnen i jordens övre lager samt förlorad vegetation, och följaktligen en ogenomtränglig jordyta. Den här studien genomfördes på ett ökenlikt område i Nama Karoo-biomet i Sydafrika, där nederbörden är oförutsägbar och växtrekryteringsnivåerna generellt sett är låga. För att förhindra ytterligare försämrade förhållanden och öka vegetationstäcket kan olika rehabiliteringsmetoder implementeras, dock kan dessa metoder kan vara tidskrävande och medföra höga kostnader. Dessa rehabiliteringsmetoder syftar ofta till att skapa mikroavrinningsområden, ibland i kombination med återsådd eller återplantering. Denna studie undersökte effektiviteten av två rehabiliteringsmetoder, gropar och markpackning samt en kombination av de två på medelvatteninfiltrationshastighet och genomsnittlig markfuktighetsprocent. Resultaten visade att rehabiliteringsmetoderna inte hade någon signifikant inverkan på medelvatteninfiltrationen, men det fanns en signifikant påverkan på den genomsnittliga markfukthalten. Studien indikerar att gropar var den mest framgångsrika rehabiliteringsmetoden, som visade en signifikant förbättring jämfört med kontrollområden.