Invasiva främmande arter klassas som ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden där blomsterlupinen, Lupinus polyphyllus, är en av Europas mest problematiska växter. Flera behandlingsåtgärder har införts i försök att kontrollera arten vilka bland annat omfattar slåtter, en väletablerad metod som haft en säkerställd effekt på arten. Hur metoden bäst kan implementeras för det mest effektiva resultatet är däremot svårt att besvara då olika studier uppvisar olika resultat. Denna studie syftar till att öka kunskapen kring denna metod och hur den kan användas mest effektivt, genom att analysera data från ett experiment utfört av Karlstads universitet där två olika slåtterintensiteter kombinerat med två olikaslåtterhöjder undersökts. Hypoteserna för studierna var att en intensitet på treslåttertillfällen kommer att generera en större mängd biomassa blomsterlupin än en intensitet på två slåttertillfällen samt att en slåtterhöjd på 10 cm kommer generera en större mängd biomassa blomsterlupin än en slåtterhöjd på 30 cm. Experimentet utfördes på sex olika lokaler belägna i Värmland och Närke där kombinationerna utfördes på 24 rutor per lokal. Datan från den insamlade biomassan för varje lokal och behandlingskombination sammanställdes sedan för uträkning av medelvärden, standardavvikelser, variationsbredd och variationskoefficienter samt för vidare statistisk analys i form av en två-vägs ANOVA. Resultatet från studien uppvisade ingen signifikant skillnad för någon av kombinationerna, vilket indikerar på en hög varians mellan lokalerna. Även fast denna studie inte kunde bevisa vilken slåtterbehandling som var mest effektiv, kan resultatet användas som en indikator på att det kan finnas ett behov för fler ingående studier för att slutligen kunna besvara frågan om hur blomsterlupin mest effektivt kan hanteras.

Invasive alien species are classified as one of the biggest threats to biological diversity, and the garden lupine, Lupinus polyphyllus, is one of Europe’s most problematic plants. Multiple treatment measures have already been introduced in attempts to control the species, which involves mowing, a well-established method that has had guaranteed effect on the species. However, how the method can be most effectively implemented is difficult to answer as different studies on the method show different results. This study aims to increase the knowledge about this method and how it can be implemented most effectively, by analyzing data from an experiment carried out by Karlstad University where two different mowing intensities combined with two different mowing heights were examined. The hypotheses for the study werethat an intensity of three mowing occasions will generate a greater proportion of garden lupine biomass than an intensity of two mowing occasions and that a mowing height of 10 cm will generate a greater proportion of garden lupine biomass than a mowing height of 30 cm. The experiment was carried out at six different locations in Värmland and Närke, where the combinations were carried out in 24 plots per location. The data from the collected biomasses for each location and treatment combination were then compiled for calculation of mean values, standard deviations, ranges, coefficient of variations and for further statistical analysis in a two-way ANOVA. The results from the study showed no significant difference for any of the combinations, which indicated a high variance between the locations. Even though this study could not prove which mowing treatment was the most effective, the results of this study can still be used as an indicator that more detailed studies can be an essential basis to finally be able to answer the question of how to handle the garden lupine most effectively.