Förtalsregleringen utgör en inskränkning i yttrandefriheten som i sin tur utgör en viktig del av vårt demokratiska styrelseskick. Syftet med förtalsregleringen i 5 kap. 1-2 §§ BrB är att upprätthålla skyddsintresset av den enskildes ära och anseende i objektiv mening i dennes omgivning. Regleringen är bland annat konstruerad för att medföra incitament för en undersökningsplikt beträffande uppgifters sanningshalt innan dessa sprids. Den här uppsatsen undersöker tillämpningen i förhållande till sociala medier genom en analys som berikats med en genusrättsvetenskaplig ansats, utöver tillämpning av den rättsdogmatiska metoden. Kolliderande intressen i skärningspunkten mellan grundlag, förtalsreglering, skyddsintressen, teknisk utveckling och sociala medier får en framträdande roll.
Syftet med detta arbete är att de lege lata utreda och analysera sättet på vilket förtalsregleringen i 5 kap. 1-2 §§ BrB ska förstås i förhållande till dess tillämpning på sociala medier. Därutöver kommer jag att analysera i vad mån tillämpningen av regleringen överensstämmer med dess ändamål. Avslutningsvis kommer jag de lege ferenda lämna förslag på hur en alternativ regleringen skulle kunna se ut.
Uppsatsens slutsatser är att lagstiftningskonstruktionen baseras på goda grunder, med en rättstillämpning som huvudsakligen är förenlig med lagstiftarens intentioner. När genus tas i beaktning visar en djupare analys att lagstiftningen inte är fullt ut lika ändamålsenlig. En förändrad reglering föreslås ur ett rättspolitisk perspektiv som tar större hänsyn till upprättelse för brottsoffer.