Särbehandlingen av unga inom straffrätten har funnits länge och motiverats med att unga personer har en outvecklad ansvarsförmåga och är mer psykologiskt känsliga för bestraffning än vuxna, något som gör att samhället bör visa tolerans för den unges mognadsprocess. Ungdomar har dels inte kommit lika långt i sin sociala process samtidigt som deras hjärna och nervssystem skiljer sig från äldre människors. Den 2 januari 2022 togs straffreduktionen bort för personer i åldern 18-20 år vid brott som har ett minimistraff på fängelse i ett år eller mer. Detsamma gäller om brottets straffvärde uppgår till fängelse i ett år eller mer, det vill säga brott som trots att dess minimistraff är lägre än ett år, i det enskilda fallet bör straffas med fängelse minst ett år. Förutom detta ska det inte heller längre krävas starkare skäl än normalt för att döma en ung myndig person till fängelse och samma straff som för andra myndiga personer, något som krävdes tidigare.

Uppsatsen syfte är att undersöka om borttagandet av ungdomsreduktionen för unga lagöverträdare i åldern 18-21 år är en lämplig åtgärd mot ungdomsbrottsligheten. I uppsatsen presenteras motiven bakom den tidigare reglerade ungdomsreduktionen och skälen till dess borttagandet. I proposition 2021/22:17 motiveras lagändringen med att samhället vid grova brott måste kunna reagera med adekvata sanktioner samt att en kriminell livsstil ska kunna avbrytas i tid. I uppsatsens analys undersöks därför huruvida borttagandet av ungdomsrabatten kommer att bidra till att färre ungdomar begår brott. Då det har gått för kort tid sen lagändringen trädde i kraft för att några konstateranden kring vilka konsekvenser/effekter lagändringen haft på ungdomskriminaliteten ska kunna genomföras, undersöks istället frågeställningen genom att tidigare forskning gällande effekterna av straff analyseras. Därefter förs en diskussion kring huruvida den borttagna ungdomsrabatten för 18–20 åringar är en lämplig åtgärd mot ungdomsbrottsligheten eller inte. Här beaktas bland annat de tre i uppsatsen besvarade frågeställningarnas resultat.

I analysen ligger fokus på den tidigare forskningens resultat gällande straffets påverkan på återfall, straffets inkapaciterande verkan samt straffets påverkan på framtida arbetsmarknadsanknytning. Sammanfattningsvis skiljer sig resultatet betydligt mellan de olika studierna.