I kampen mot att bekämpa organiserad och grov brottslighet har straffprocessuella tvångsmedel införts i lagstiftningen. Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation är ett av dem. Bestämmelsen återfinns i 27 kap. 18 § RB och tvångsmedlet intar en särställning bland andra straffprocessuella tvångsmedel då det företas i hemlighet. För att bestämmelsen ska aktualiseras krävs att det misstänkta brottet är av allvarlig beskaffenhet. Brottet ska som huvudregel inneha ett minimistraff om två års fängelse i straffskalan. Vidare kan tvångsmedlet företas mot brott som uppräknas i bestämmelsens brottskatalog, eller för brott där det kan antas att det enskilda brottets straffvärde överstiger fängelse i två år. Sistnämnd bestämmelsen har fått benämningen straffvärdeventilen och återfinns i 27 kap. 18 § 2 st p. 9 RB.

Vid sidan av kampen mot brottsligheten står rätten till privatliv och skyddet för den personliga integriteten. Rätten till privatliv är en grundläggande rättssäkerhetsprincip i en demokratisk rättsstat. Enskildas fri- och rättigheter kan endast inskränkas genom lag och intrånget ska stå i proportion till den skada som ingripandet utgör. Staten har infört ett antal rättssäkerhetsgarantier för att skydda enskilda från allt för stora ingripanden från statens sida. Trots införandet av dessa skyddsmekanismer har det förekommit fall där tvångsmedelsanvändningen kunnat ifrågasättas. I Västmanlandsfallet, rörande ett grovt jaktbrottsmål, anmäldes ansvarig domare och åklagare för tjänstefel efter att ha riktat hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation mot den misstänkte. Beslutet misstänktes sakna lagligt stöd då inget tidigare jaktbrott föranlett överstigande fängelse i två år. Det ifrågasattes därför om det kunde antas att straffvärdet översteg den gräns som straffvärdeventilen förespråkar.

Syftet med uppsatsen har varit att identifiera och utreda huruvida rättssäkerheten förhåller sig hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation när straffvärdeventilen tillämpas vid grova jaktbrott. Genom att identifiera och utreda gällande rätt har syftet varit att utröna om rätten är tillfredsställande och rättssäker som den är, eller om det finns rättssäkerhetsluckor som gör att det finns behov av förändring. Slutsatserna som dragits är att det idag förekommer brister i rättssäkerheten. Förfarandet och besluten kring de hemliga tvångsmedlen omges av sträng sekretess och det är svårt att både överklaga och ges insyn i besluten. Lagstiftningen har därför ansetts vara i behov av förändring vilket skulle resultera i ett mer förutsebart och rättssäkert reglemente.