Kandidat- och examensarbetet bestod av en kvalitativ intervjustudie vars syfte var att undersöka om undervisningen om våld i nära relationer i socionomutbildningen hade varit till hjälp för socialsekreterare i deras arbete inom socialtjänsten. Vidare syftade studien till att belysa socialsekreterarnas synpunkter på innehållet i undervisningen om våld i nära relationer. Sju respondenter deltog, samtliga hade läst socionomutbildningen vid olika lärosäten. I studien valdes endast respondenter som hade examineras efter hösten år 2018 då det var tidpunkten för när det nya examensmålet trädde i kraft. Resultatet analyserades med Deweys pragmatiska pedagogik, vilket tydliggjorde att undervisningen i det aktuella ämnet behöver ses över för att bättre förbereda studenter inför att arbeta med våld i nära relationer i yrkespraktiken. Det fanns ljuspunkter i respondenternas upplevelser av undervisningen som bland annat innehöll engagerade lärare och externa yrkesverksamma föreläsare, men också en samstämmig syn i att ämnet inte prioriterades i tillräckligt hög grad på utbildningen. Resultatet visade därtill att respondenterna främst ansåg att det fanns förbättringspotentialer gällande praktiska moment, men även förbättringspotentialer i den teoretiska undervisningen uppmärksammades. Det framkom också att respondenter upplevde att det nya examensmålets inverkan på utbildningen hade varit bristfällig. Slutsatsen var att undervisningen i ämnet markant skilde sig åt beroende på lärosäte och att respondenterna ansåg att undervisningen gavs i för liten utsträckning, samt såg behov av att få undervisning i ämnet som var att betrakta som användbart i det praktiska arbetet på socialtjänsten.