I denna artikel summeras resultaten från drygt trettio års tvärvetenskaplig forskning om de värmländska skogsområdenas historia från Kristi födelse till tidig modern tid. Vi ger också vissa nationella och internationella utblickar för att sätta utvecklingen i de värmländska skogsområdena i sitt sammanhang. Även om det finns spår av bosättning och mänsklig verksamhet från stenålder och framåt kan vi konstatera att det sker en kvalitativ och kvantitativ förändring under äldre järnålder och framåt. Vid denna tid blev norra Värmland föremål för resurskolonisation i jakten på lukrativa varor efterfrågade av samhällets elit. Parallellt skedde en bebyggelseetablering som kännetecknades av ett innovationspaket innefattande gård, säter och utmarksbruk. Under vikingatid och medeltid ägde en kraftig expansion och specialisering av den lokala ekonomin i norra Klarälvdalen rum, då bönderna satsade hårt på produktion av blästerjärn och älgrelaterade produkter för avsalu på en extern marknad. När marknaden vek för dessa varor runt 1200 e Kr ställde bönderna om till en ekonomi mer inriktad mot sädesodling och boskapsskötsel. I skogsområdena längre söderut etablerade man ett system med större balans mellan inägo- och utmarksproduktion, samt ett system med fler avyttringssfärer. Utmarksbaserad varuproduktion bedrevs i mindre skala och utfördes delvis som intern arbetsdelning i bygden och delvis för avsalu på en extern marknad. Detta system var inte lika sårbart när marknaden förändrades. Däremot var dessa områden mer sårbara för den senmedeltida agrarkrisens effekter från 1300-talets mitt, då flera ödelagda bebyggelseenheter har kunnat spåras. Norra Klarälvdalen förefaller klara denna kris bättre. Under senmedeltid och särskilt under tidig modern tid expanderade ekonomi, befolkning och bebyggelse åter i de värmländska skogsbygderna. Det kraftigt växande bergsbruket och dess efterfrågan på olika förnödenheter, liksom senare etablering av bruk i Värmland, gav nya möjligheter att producera varor för avsalu.