I såväl vår regeringsform som Europakonventionen stadgas ett skydd för varje människas frioch rättigheter. Där återfinns rätten till skydd för den personliga integriteten. Denna rättighet ärdock inskränkbar i de fall ändamålet är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och bedöms somproportionerligt i förhållande till den skada åtgärden medför. Inskränkningen behöver också hastöd i lag eller förordning. Sådant stöd återfinns i Rättegångsbalken bestämmelser om hemligövervakning av elektronisk kommunikation, hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation,hemlig kameraövervakning och hemlig rumsavlyssning. De medför allihop stora kränkningarav den enskildes integritet och intar en särställning bland tvångsmedlen av den anledning att deär just hemliga.

När hemliga tvångsmedel beslutas ska framför allt fyra principer beaktas, legalitetsprincipen,ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Detta för att avvägningenmellan samhällets intresse av en effektiv brottsbekämpning och skyddet för enskildas integritetska balanseras. Legalitetsprincipen innebär ett krav på lagstöd för åtgärder som medförinskränkningar i den enskildas fri- och rättigheter. Av ändamålsprincipen följer att enrättighetsinskränkande åtgärd aldrig få gå utöver vad ändamålet medger och att det i lagrummetsom ger stöd till inskränkning av en viss rättighet också ska ge uttryck för i vilket syfte åtgärdenfår vidtas. Behovsprincipen innebär att det ska finnas ett behov av åtgärden och omfattningenav åtgärden och proportionalitetsprincipen att åtgärden ska vara proportionerlig skadanåtgärden förväntas medbringa.Behovs- och proportionalitetsprincipen överlappar varandra och av dessa följer att enrättighetsinskränkning aldrig får vara större än vad situationen medger. Ett system avrättssäkerhetsgarantier till skydd för rättssäkerhet och personlig integritet har skapats för attmotverka onödiga eller för omfattande integritetskränkningar.

Denna uppsats behandlar ettantal rättssäkerhetsgarantier för att, i ljuset av de grundläggande principerna, bedöma om de ärändamålsenliga och funktionella. Främst har behovs- och proportionalitetsprincipen använtssom utgångspunkt men också principerna om ändamål och legalitet lyfts.Min slutsats är att såväl funktionalitet som ändamålsenlighet varierar stort. Några avrättssäkerhetsgarantierna uppvisar direkta brister som enligt min mening absolut behöveråtgärdas. Också de rättssäkerhetsgarantier som inte påvisar någon tydlig brist lämnar i regelutrymme för ökad rättssäkerhet och minskade integritetsintrång. En rättssäkerhetsgarantibehöver inte vara dysfunktionell för att kunna förbättras.