Due to the Social Services Act (SFS 2001:453, Chapter 14, Section 1), every preschool employee is required to report to child protective services (CPS). Any awareness or slightest suspicion that children are exposed to physical or psychological harm must be reported.

The aim of this study is to examine the conditions for collaboration between preschool and CPS. The study focuses on children that are mistreated, and the preschool's employee’s competence. The purpose is to develop knowledge of how preschool teachers professionally can be more confident in their collaborations with CPS. 

A quantitative method was used, with two online surveys. These surveys were sent to preschool teachers and social workers in two municipalities. We used Danermarks (2000) collaboration theory to analyse the two organisations' cooperative work in the aim to help children. 

The result of the study shows a division between the preschool teachers and social workers about the collaboration. The preschool teacher wants feedback after notifying CPS about suspicious child abuse to ensure a correct acting. On the other hand, the social workers means that preschool teachers need to have better knowledge about the process that continues after a report of concern has been handed in.

Studiens syfte är att granska förskolepedagogers kvalifikationer i att göra en orosanmälan i samband med att barn far illa och hur samverkan mellan förskolan och socialtjänsten fungerar idag. I förskola som verksamhet lyder de anställda under socialtjänstlagen (SFS 2001:453, 14 kap. 1 §), vilken tydliggör skyldigheten att vid minsta misstanke eller kännedom om att ett barn far illa ska detta anmälas till socialnämnden. Två enkätundersökningar har genomförts, en som riktar sig till verksamma pedagoger, och en som riktar sig till socialsekreterarna som arbetar inom barn och unga på mottagningsenheterna. Enkäterna skickades till den anställda personalen i två svenska kommuner. För att analysera samverkansfrågor har vi använt oss av Danermarks (2000) samverkansteori. 

Resultatet visar att  det finns ett behov av ökad kompetens gällande identifiering av barn som far illa där en ökad kompetens kan bidra till en vidare säkerhet bland pedagogerna om och när en anmälan bör göras. Det finns mellan pedagoger och socialtjänsten en delad syn gällande hur samverkan fungerar. Större delen av pedagogerna önskar bättre återkopplingen efter inlämnade anmälningar.

Slutsatsen pekar på att det finns ett behov av kompetensutveckling bland pedagogerna för att främja samverkan. Pedagogerna behöver mer kunskap gällande identifiering av barn som far illa, en kunskap som mycket stor del av förskollärare menar är bristande i sin universitetsutbildning. Det behövs här en förståelse från pedagogernas sida, enligt socialsekreterarna, om det arbete socialtjänsten genomför efter en lämnad anmälan. Enligt samverkansteorin skulle en ökad förståelse för respektives regelverk och förhållningssätt främja en bättre samverkan och förståelse mellan de två aktörerna (Danermark, 2000).