Sedan sommaren 2021 måste utländska bolag som vill ta upp nya värdepapper till handel i Sverige göra det genom depåbevis. Anledningen till detta är att den svenska värdepapperscentralen, Euroclear Sweden, beslutat att inte längre hantera nya värdepapper som ansluts från utländska värdepapperscentraler.      Ett depåbevis är ett värdepapper som representerar äganderätt till underliggande finansiella instrument som förvaras i depå hos en bank. För depåbevisen finns villkor som reglerar vilka rättigheter depåbevisinnehavare har, i de flesta fall har depåbevisinnehavare i princip samma rättigheter som om de direkt hade ägt det underliggande finansiella instrumentet. Det finns däremot inga lagstadgade rättigheter för en depåbevisinnehavare så som det gör för till exempel en aktieägare. Exakt hur ett depåbevis ska definieras är inte självklart, och begreppet är inte heller särskilt omskrivet. Det står dock klart att det handlar om ett överlåtbart värdepapper, och det kan antagligen också konstateras att depåbevisens konstruktion innebär att de har en annan emittent än de underliggande finansiella instrumenten. Depåbevisen och de underliggande finansiella instrumenten är också på ett eller annat sätt sammankopplade.      Depåbevis kan precis som andra värdepapper erbjudas till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad. När någon avser att göra detta måste som utgångspunkt först ett prospekt upprättas. Prospektet ska också godkännas av en behörig myndighet. Ett prospekt är ett dokument som innehåller den information som en eventuell investerare behöver för att kunna fatta ett väl underbyggt investeringsbeslut. Prospektregelverket är omfattande, och fel och brister i ett prospekt kan bli dyrt för den som är ansvarig. Exakt vad ett prospekt ska innehålla beror på flera omständigheter, i huvudsak gäller det vilken typ av värdepapper det handlar om, vem som är emittent och vad denne har för art och ställning, samt vilken typ av erbjudande till allmänheten eller upptagande till handel det handlar om. Dessa faktorer gör också att det finns flera olika typer av prospekt, med olika innehåll. I Sverige har det hittills inte upprättats så många prospekt för depåbevis, men det finns anledning att anta att antalet kommer öka och att fler bolag och juridiska rådgivare kommer att behöva hantera upprättandet av prospekt för depåbevis framöver.      Syftet med denna uppsats är först och främst att utreda vad begreppet depåbevis innebär och hur rättsläget kring det ser ut. Eftersom det är ett relativt outforskat begrepp är utgångspunkten att detta görs genom att särskilt granska hur prospekt för depåbevis bör upprättas. Som en följd av att prospekt för depåbevis särskilt granskas behandlas även frågan om hur det funkar att tillämpa prospektregelverket när det är prospekt för depåbevis som ska upprättas. Det vill säga om det är enkelt för den som ska upprätta ett prospekt för depåbevis att förstå och tillämpa regelverket. Utgångspunkten är att depåbevis ska omfattas av prospektregelverket, och en yttre ram för vilka typer av prospekt som kan upprättas för depåbevis kan identifieras med hjälp av de generella egenskaper som kan tillskrivas värdepapperen. På grund av depåbevisens särskilda konstruktion med två inblandade emittenter framstår dock ett antal bestämmelser i prospektregelverket som särskilt svåra att tolka och tillämpa. Främst eftersom många bestämmelser i prospektregelverket är beroende av hur begreppet emittent tolkas, och särskilt då den begränsade vägledning som finns från myndigheter i frågan om hur begreppet ska tolkas för depåbevis ibland leder till att syftet med vissa bestämmelser inte kan uppnås. Att det inte är klart hur begreppet ska tolkas för depåbevis verkar leda till att det tillämpas inkonsekvent, vilket i sin tur också medför osäkerhet i frågan om hur ett prospekt egentligen bör upprättas.