Sverige och Norge har i skrivande stund för avsikt att upprätta ett nytt gränsöverskridande polisiärt samarbete på den värmländska gränsen. Ett mål med detta nya samarbete är att möjliggöra gemensamma patruller i vilka svenska och norska polismän gemensamt genomför ingripanden på vardera sida av gränsen. I detta arbete har de rättsliga förutsättningarna för att upprätthålla rättssäkerheten i ett sådant samarbete undersökts dels genom en granskning av Sveriges och Norges respektive inhemska lagstiftning avseende polisiär verksamhet och dels genom en granskning av sådana internationella polisiära samarbeten som de båda staterna redan medverkar i. I uppsatsen tillämpas en rättsdogmatisk metod i fråga om granskningen av de internationella samarbetena och för att granska den inhemska lagstiftningen i Sverige och Norge. Därefter tillämpas en komparativ metod i syfte att utröna likheter och skillnader i svensk och norsk rätt.

Rättssäkerhet är ett svårdefinierat begrepp som diskuterats flitigt i doktrin. Av den anledning krävs en genomgående diskussion av begreppet som sådant för att fastställa en definition som kan nyttjas för att mäta graden av rättssäkerhet kopplat till internationella polisiära samarbeten. Rättssäkerheten definieras i denna uppsats utifrån tre kriterier. För att en rättsregel ska anses upprätthålla rättssäkerheten krävs att regeln är klar och adekvat, att den hålls tillgänglig och att den enskilde kan känna förtroende för rättssystemet till följd av regelns tillämpning. Dessa kriterier tillämpas på rättsregler i svensk och norsk rätt samt på bestämmelserna i traktater som avser internationella polisiära samarbeten där Sverige och Norge deltar, i syfte att fastställa hur rättssäkerheten upprätthålls i de internationella samarbetena samt i vilken utsträckning det föreligger förutsättningar för att upprätthålla rättssäkerheten i det nya samarbetet mellan svensk och norsk polis.

Avseende de internationella samarbetena är det min tolkning att rättssäkerheten garanteras genom att bestämmelser avseende utlånade polismäns befogenheter, skyldigheter, rättigheter och straffansvar tydligt regleras inom ramen för varje traktat. Sådana regleringar medför att förutsebarheten i traktaternas tillämpning ökar, under förutsättning att de konventionsslutande staterna tillämpar traktaterna likvärdigt. I denna del garanteras alltså rättssäkerheten genom tydlig reglering, men är likväl beroende av att samtliga stater tillämpar traktaten likvärdigt.

Norsk och svensk polisiär rätt kan konstateras vara mycket likartade. I de båda rättssystemen styr behovs- och proportionalitetsprinciperna ramarna för polisiära ingripanden och våldsanvändning. De båda polismyndigheterna har därutöver likartade syften och uppdrag. Mot bakgrund av likheterna i den polisiära rätten kan förutsättningarna för upprätthållande av rättssäkerheten inom ramen för samarbetet anses vara goda. Det finns ett fåtal materiella skillnader avseende enskilda bestämmelser, men dessa kan inte ensamt anses utgöra en risk för rättssäkerhetens upprätthållande. Det är således min uppfattning att det föreligger goda förutsättningar för upprätthållandet av rättssäkerheten i fråga om ett nytt polisiärt samarbete mellan Sverige och Norge.