I ett 20-tal essäer och fritt hållna betraktelser undersöks tentativt vad i synnerhet lärande som självändamål, men också vad självändamål mer allmänt, kan innebära. Undersökningen synliggör hur självändamål framträder som både något oundvikligt, som något mindre önskvärt och som ett ideal. Självändamålets innebörder synliggörs med hjälp av delvis anekdotiska, delvis realistiska och genomgående mer eller mindre biografiska exempel analyserade med tre begrepp som tematiserande utgångspunkter: Omedvetenhet, motivation och bildning. Aspekter av "självändamålet" analyseras fram och tilldelas betydelser som föranleder bearbetningar av rationalitetens villkor, oavsedda konsekvenser, de tomma ordens betydelse, dialektikens och paradoxernas ofrånkomlighet, kraften i ett ögonblick, frigörelsens baksidor och autofiktionen som ett tecken i tiden. De essäistiska betraktelserna kan förefalla fristående, men befinner sig trots allt i en gemensam rörelse framåt mot en för det avslutande temat avgörande forskarkonferens som placerar folkbildningen och folkbildningsforskningen i centrum. Erfarenheter från och bidrag till forskarnätverket Mimers årskonferens 2022 sammanfattas och sätts in i Självändamålets sociala sammanhang.