Det svenska straffsystemet har under flera sekel haft en väl förankrad tradition att straffrättsligt särbehandla unga lagöverträdare, detta oavsett den alltjämt pågående debatten om ungdomsreduktionens vara eller icke-vara. Traditionen förändrades dock genom en lagändring som trädde i kraft den 2 januari 2022. Lagändringen är en konsekvens av den dåvarande regeringens 34-punktsprogram med åtgärder mot gängkriminaliteten och det grova och dödliga våldet som med åren eskalerat. Genom lagändringen slopades ungdomsreduktionen för unga lagöverträdare i åldern 18–20 år vid allvarlig brottslighet. 

Tre huvudsakliga skäl som under en lång tid motiverat särbehandlingen av unga lagöverträdare är unga individers outvecklade ansvarsförmåga, större sanktionskänslighet samt ökade behov av samhällets tolerans. I förarbetena SOU 2018:85 och prop. 2021/22:17 vilka föregick lagändringen konstaterades att varken den psykologiska eller neurologiska forskningen kunde motivera ett slopande av ungdomsreduktionen beträffande unga myndiga lagöverträdare. Som skäl för avskaffandet av ungdomsreduktionen anförde därför den dåvarande regeringen ett ökat genomslag av proportionalitetsprincipen, principen som länge hade fått stått tillbaka för intresset av att särbehandla unga myndiga lagöverträdare. Dåvarande regering menade att reaktionen på allvarlig brottslighet inte fick vara för begränsad utan behövde stå i proportion till brottets allvar. Proportionalitetsprincipen innebär kortfattat att den straffrättsliga reaktionen ska vara rättvis och att en utdömd påföljd ska stå i proportion till den brottsliga gärningens allvar. Dåvarande regering menade att unga myndiga lagöverträdare inte kunde omfattas av den vid tiden omfattande ungdomsreduktionen eftersom straffet då inte kunde anses stå i proportion till brottet. Lagändringen syftade således till att göra lagregleringen mer förenlig med proportionalitetsprincipen eftersom unga myndiga lagöverträdare till följd av denna skulle undergå strängare och därmed mer proportionerliga straff. 2

Mot bakgrund av det ovan anförda har uppsatsens huvudsakliga syfte varit att analysera samhällets funktion att särbehandla unga lagöverträdare med utgångspunkt i den aktuella lagändringen samt redogöra för huruvida nuvarande lagreglering beträffande unga myndiga lagöverträdare kan anses vara mer förenlig med proportionalitetsprincipen i jämförelse med den äldre lydelsen. För att uppnå uppsatsens syfte och besvara dess frågeställningar har uppsatsen författats utifrån den rättsdogmatiska metoden i en vid bemärkelse samt den rättsanalytiska metoden.  I uppsatsens analys diskuteras lagändringen utifrån tankar om proportionalitet. Proportionalitetsprincipen är en mycket komplex princip. För att möjliggöra en god analys utifrån principen har den i uppsatsen sönderdelats i beståndsdelar vilka är repressionsnivå, klandervärdhet och samhällets normer. Beståndsdelarna har sedermera diskuterats var för sig för att slutligen mynna ut i en skälig slutsats. Proportionalitetsprincipens innehåll uppfattas inte sällan på olikartade vis och innehållet påverkas dessutom av samhällets normer. På grund av detta förändras principen över tid, därav komplexiteten i det slutliga ställningstagandet och slutsatsen. Oaktat detta konstateras avslutningsvis att den äldre lagregleringen angående särbehandlingen av unga myndiga lagöverträdare torde varit mer förenlig med proportionalitetsprincipen i jämförelse med den nuvarande utformningen av regleringen.