Den här uppsatsen analyserar de optimala förhållanden under vilket en aktivt förvaltad aktiefond lyckas generera en riskjusterad överavkastning. Prestationen i sin tur på den riskjusterade överavkastningen beräknas och värderas med Jensen Alfavärdet som är ett riskjusterat prestationsmått. Vidare mäter analysen fonder under tre perioder då marknaden befunnit sig i en nedåtgående trend i riktning mot en lågkonjunktur, i en lågkonjunktur och slutligen i en uppåtgående trend i riktning ut ur en lågkonjunktur. Fondernas Tracking Error tas även i beaktning vid undersökningen som sedan jämförs mot en tillväxtmarknad och en utvecklad marknad. Detta i syfte att undersöka om de tre klassificeringar korrelerar till att en aktiv förvaltad aktiefond genererar riskjusterad överavkastning.

Under de senaste fem decennierna har vetenskapen påvisat ett ökat intresse kring ämnet gällande försök att hitta de mest optimala förutsättningarna för en aktivt förvaltad aktiefond. Vetenskapligt har den historiska forskningen enhälligt visat att aktivt förvaltade fonder inte har uppnått tillräckligt med årlig överavkastning för att överträffa indexfonder. Dessa aktiefonder har därför över längre tid betraktats som en ofördelaktig investering jämfört med indexfonder, som i stället förespråkats ge investerare en högre avkastning över tid. Till dags dato fortgår debatten om de lämpligaste strategierna för att maximera årlig meravkastning.

Resultaten från denna studie indikerar att aktivt förvaltade fonder inte genererar meravkastning i de förutsättningar som tidigare resultat påvisat. Därmed stöder utfallet från denna studie följaktligen inte tidigare forskningsresultat, även om det finns marginella indikationer om överavkastning i lågkonjunktur och när marknaden är i riktning på väg ut ur en lågkonjunktur. Regressionen visade inte heller på tillräckligt med stöd och signifikans i analysen. Däremot finns ett starkt samband mellan hög Tracking Error och riskjusterad överavkastning på aktivt förvaltade fonder, detta överensstämmer med vad tidigare studier påvisat.

This paper analyzes optimal conditions under which an actively managed equity fund manages to perform risk-adjusted excess returns. The performance of the risk-adjusted excess return is in turn calculated and evaluated using the Jensen alpha value, which is a risk-adjusted performance measure. Furthermore, the analysis measures funds during the period when the market is in a downtrend towards a recession, in a recession and finally in an uptrend out of a recession. The tracking error of funds is also considered in the study, which is then compared against an emerging market and a developed market in order to examine whether these three classifications correlate to an actively managed equity fund generating risk-adjusted excess returns.

Over the past five decades, science has shown an increasing interest in the subject of trying to find the most optimal conditions for an actively managed equity fund. Scientifically, historical research has unanimously shown that actively managed funds have not achieved sufficient annual excess returns to outperform index funds. These equity funds have therefore been regarded over time as an unfavorable investment compared to index funds, which have instead been promoted as providing investors with a higher return over time. To date, the debate on the most appropriate strategies to maximize annual excess returns continues.

The results of this study indicate that actively managed funds do not generate excess returns in the conditions demonstrated by previous results. Consequently, the results of this study do not support previous research findings, although there is marginal evidence of excess returns in recessions and when the market is heading out of a recession. The regression also did not show sufficient support and significance in the analysis. However, there is a strong relationship between high Tracking Error and risk-adjusted excess return for actively managed funds, this is consistent with what previous studies found.