I arbetslivet är möten vanliga, och ett centralt mål för mötena är fatta gemensamma beslut för att komma vidare i arbetet. I artikeln utforskas den interaktion som bildar vägen till det första (större) beslutet i ett terminologiprojekt. Projektet är typiskt för många terminologiprojekt genom att det innefattar samarbete mellan ämnesexperter och leds av en professionell terminolog. Artikelns syfte är att belysa hur interaktionen leder fram till att ett beslut fattas i detta möte där olika experter bidrar med sin kunskap. Hur är beslutsfattandet organiserat i interaktionen? Hur förhåller sig deltagarna till varandras expertiser i arbetet? En analys av topiker och epistemiska positioneringar i samtalet visar att topiken som leder fram till beslutet inte behandlas samlat och att samtalet övergår till att behandla beslutsfrågan först när samtliga ämnesexperter explicit har redogjort för sin epistemiska tillgång. Samtalet kännetecknas således av ett gemensamt epistemiskt ansvar, där beslut inte fattas förrän alla har uttryckt samma uppfattning. Det framkommer också att terminologen har en epistemisk särställning i arbetet genom att ta epistemiskt företräde att avgöra när kunskapsläget har inventerats nog och tillräckligt med delad kunskap har etablerats så att beslut kan fattas. Han intar därmed en typ av grindvaktsroll genom att ta ansvar för att beslut är välgrundade.