Tidigare forskning har visat att motivation och engagemang är förändringsbart och har stor betydelse för lärande i skolan. Motivation och engagemang kan skapas av en klassrumsmiljö som även skapar psykologisk trygghet. Ett sätt att mäta motivation och engagemang i skolan är med motivations- och engagemangsskalan (MES). MES har visat sig ha god validitet även om anpassningar till olika kontexter kan behöva göras. Syfte: Syftet var att validera MES genom att undersöka om MES kan användas i en svensk kontext utan anpassningar, undersöka om motivation och engagemang skiljer sig åt beroende på kön och år eleven läser samt om motivation och engagemang skiljer sig åt beroende på grad av psykologisk trygghet. Metod: Studien undersökte gymnasieelever utifrån ett bekvämlighetsurval och baserades på enkätsvar. Totalt inkluderades 451 svar i studien. Resultat: En explorativ faktoranalys visade att MES i en svensk population bäst förklaras av två faktorer. Vid flervägs variansanalys sågs endast en signifikant huvudeffekt, där medelvärdet i positiva motivations- och engagemangsfaktorn för kvinnor skiljde sig signifikant från medelvärdet för deltagare som identifierade sig som annat. Det fanns en medelstark positiv korrelation mellan positiva motivations- och engagemangsfaktorn och psykologisk trygghet samt en medelstark negativ korrelation mellan negativa motivations- och engagemangsfaktorn och psykologisk trygghet. Slutsats: Det finns stöd för antagandet att MES i en svensk population bäst förklaras av en positiv respektive negativ motivations- och engagemangsfaktor. Det tycks finnas utrymme för förbättring av skalan. Det finns svårigheter att skilja mellan motivation och engagemang och översättningen kan ha försvårat detta ytterligare. Överflödiga frågor kan ha påverkat Cronbachs alfa-värdet.