Outbreaks of the spruce bark beetle (Ips typographus) can have devastating effects in forest landscapes; the bark beetle attacks trees by boring wholes into the trunk, which weakens the trees and eventually kills them. The main reason for severe bark beetle outbreaks (BBO) are homogenous forests with low diversity among tree species, which are common in landscapes today. In this study the main driving landscape features for BBOs in Mid-Sweden were evaluated, by answering the following questions: 1) Are BBOs connected to the proportion of settlement, water, bog soil, forest, and/or open area? 2) Are there any differences in tree- and shrub species composition and richness between forests that have been exposed to BBOs and forests that have not been exposed to BBOs? To answer these questions areas with BBOs were compared to areas with no bark beetle outbreak (NBBO) in regard to the proportions of landscape features and species composition. The results show that BBOs had a statistically significant correlation with open areas, forests and bog soils; the likelihood of BBO occurrence increased with an increased proportion of open areas, and with a decreased proportion of forest cover and bog soil. BBOs also had a statistically significant correlation with species- and landscape feature richness; the likelihood of BBO occurrence increased with a decrease in species- and landscape feature richness. This study shows that species- and landscape feature richness are correlated with BBO events in the landscape. To conclude, bark beetles seem to prefer landscapes with an increased proportion of open areas, due to more gaps and edges which are appealing to the bark beetle. Since BBOs are less common in areas with increased tree- and shrub species richness and diversity, as well as increased landscape richness and diversity, it is suggested that future management incorporates this into forest management plans. It is also suggested that forests for conservation purposes include surrounding buffer zones with forest areas, since the edge effect makes the buffer zone more appealing to bark beetles which may reduce the chance of a BBO in the protected forest.

Utbrott av granbarkborren (Ips typographus) kan leda till förödande effekter i skogslandskapet; barkborrarna attackerar träd genom att borra hål i stammen, vilket försvagar träden och slutligen dödar dem. De främsta orsakerna till de svåra barkborreutbrotten (BBU) är homogena skogar med låg artmångfald, vilka är vanliga i landskapen idag. I denna studie utvärderas de huvudsakliga drivande landskapstyperna för BBU i mellan Sverige, genom att svara på följande frågor: 1) Är BBU kopplade till andelen tätort, vatten, sankmark, skog och/eller öppna områden? 2) Finns det några skillnader i artsammansättning och artrikedom mellan skogar som har exponerats för BBU och skogar som inte har exponerats för BBU? För att besvara dessa frågor samlades data in från områden med BBU. Dessa områden jämfördes med områden utan barkborreutbrott (UBBU) angående proportioner av landskapstyper och artsammansättning. Resultaten visar att BBU har ett statistiskt signifikant samband med öppna ytor, skog och sankmark; sannolikheten för att ett BBU skulle inträffa ökade med en ökad andel öppna ytor och med minskad andel skog och sankmark. BBU har också ett statistiskt signifikant samband med art- och landskapstypsrikedom; sannolikheten för att ett BBU inträffar ökade med en minskning av art- och landskapsrikedom. Denna studie visar att art- och landskapsrikedom spelar en viktig roll för BBU i landskapet. Slutsatsen är att barkborrar tycks föredra landskap med ökad andel öppna ytor, på grund av en ökad luck- och kanteffekt som är tilltalande för barkborren. Eftersom BBU är mindre vanliga i områden med högre art- och landskapsrikedom och mångfald, föreslås framtida skötsel att inkludera detta i skogsvårdsplanerna. Skog med bevarandesyfte föreslås omges av en bufferzon, eftersom kanteffekten kommer göra bufferzonen mer tilltalande för barkborrar än den skyddade skogen.