Introduction: The study is framed by the minority stress model and aimed to examine social anxiety, interpersonal stressors and social support among adolescents with non-conforming gender expression. It examines a) differences between adolescents with conforming respective non-conforming gender expression and b) if interpersonal stressors and social support could predict subclinical social anxiety among adolescents with non-conforming gender expression.

Method: A Swedish sample of adolescents (N=3800) aged 16-17 at Time 1 and 17-18 at Time 2 completed measures. At Time 2 there was 650 (21.1%) adolescents reporting non-conforming gender expression. T-tests were run to analyze differences between the groups. Logistic regression analyses were used to examine predictors of social anxiety one year later.

Result: Adolescents with non-conforming gender expression had higher symptom levels of social anxiety and proportion of subclinical social anxiety than adolescents with conforming gender expression. They also experience more interpersonal stressors in some spheres and at one measurement lower friendship quality and less secure attachment compared to adolescents with conforming gender expression. Among adolescents with non-conforming gender expressionpeer pressure increased the risk of having subclinical social anxiety one year later while secure attachment decreased the risk. Having subclinical social anxiety at Time 2 turned out as the greatest risk factor of also having it one year later.

Conclusion: The result is partly in line with the minority stress model. Adults is suggested to be responsive to signs of social anxiety among adolescents with non-conforming gender expression. It is also important to ask how the social environment is experienced, especially peer pressure and family support.

Introduktion: Studien utgår från minoritetstressmodellen med syftet att undersöka social ångest, interpersonella stressorer och socialt stöd hos tonåringar med icke-normativt könsuttryck. Dels undersöks om det finns skillnader gentemot tonåringar med icke-normativt könsuttryck och dels om interpersonella stressorer och socialt stöd kan predicera subklinisk social ångest hos tonåringar med icke-normativt könsuttryck.

Metod: Ett urval i Sverige med tonåringar (N=3800), i åldern 16–17 vid T1 respektive 17–18 vid T2, fyllde i frågeformulär. Vid T2 rapporterade 650 (21.2%) tonåringar icke-normativt könsuttryck. T-test gjordes för att undersöka skillnader mellan grupperna. Logistiska regressionsanalyser gjordes för att undersöka eventuella prediktorer för subklinisk social ångest ett år senare.

Resultat: Tonåringar med icke-normativt könsuttryck hade högre systemnivåer av social ångest vid båda tillfällena och högre andel subklinisk social ångest vid T2, än tonåringar med normativt könsuttryck. De upplevde mer interpersonella stressorer i vissa sfärer samt vid ett av tillfällena lägre vänskapskvalitet och mindre trygg anknytning än tonåringar med normativt könsuttryck. Bland tonåringar med icke-normativt könsuttryck ökade press av kompisar risken för att ha subklinisk social ångest ett år senare, medan trygg anknytning minskade risken. Att ha subklinisk social ångest vid T1 framkom som den största riskfaktorn att även ha det ett år senare.

Slutsats: Resultatet går delvis i linje med minoritetstressmodellen. Vuxna föreslås vara lyhörda inför tecken på social ångest hos tonåringar med normativt könsuttryck. Likaså är det viktigt att undersöka hur den sociala miljön upplevs, särskilt press från kompisar och familjestöd.