Den här uppsatsen är en fallstudie som undersöker den historiesyn som framkommer gemensamt hos historielärarna på Karlstads högre allmänna läroverk under 1950-talet utifrån läroverkets ämneskonferensprotokoll i historieämnet. Detta utförs genom en kvalitativ textanalys med de teoretiska begreppen erfarenhetsrum och förväntningshorisont som analysverktyg. Därutöver används uppsatsens valda forskningsläge av Ulf Zander, Johan Samuelsson och Rolf Torstendahl flitigt under undersökningens gång för att sätta källmaterialet i dess bredare kontext. Slutsatserna i den här undersökningen visar att den historiesyn som lärarna ger sken för i protokollen överensstämmer väl med historiens demokratiska utveckling i samhället som stort. Såväl genom historiografi som utbildningsämne. Förväntningshorisonten och de mer demokratiska värderingarna är det som dominerar hur historien bör läras ut och vilket syfte det har som ämne på läroverket. Erfarenhetsrummet, det förflutna, justeras på förväntningshorisontens och demokratins villkor men behåller därigenom sin föregångna ställning som fostringsämne. Även om fostringsidealen omformas och ämnet underställs samhällsläran likt många andra.