Vid bedömningen av en asylsökandes rätt till internationellt skydd har beslutsfattaren sällan tillgång till skriftlig dokumentation som kan stödja den sökandes utsaga. Detta innebär att trovärdighetsbedömningen ofta utgör den enda bevisningen och således blir central inom asylprocessen. Avsaknad av konkreta vetenskapligt belagda riktlinjer för hur bedömning ska genomföras innebär att stort utrymme lämnas för subjektiva bedömningar. Internationell forskning visar att föreställningar och fördomar om sökandens kön i hög grad tillåts spela roll vid trovärdighetsbedömningar i asylärenden. Uppsatsen syftar därför till att med hjälp av diskursanalys och genusrättsvetenskap utreda hur trovärdighetsbedömningen kan påverkas av sökandens kön och vilka asylrättsliga konsekvenser detta kan få. Resultatet visade att de identitetskonstruktioner som skapas i diskurserna är påverkade av samhälleliga föreställningar om kön och synen på kvinnor från andra länder som skyddsvärda subjekt. Ett bifynd var att kvinnor som uppfattade som trovärdiga och fick asyl fick det uteslutande på skyddsgrunden kön. Detta kan innebära att den tydliga stereotypen om den maktlösa kvinnan riskerar att öka incitamentet för offentliga biträden och kvinnor att styra argumentationen mot att framställa sig som offer för andras makt snarare än som självständiga aktörer. Detta kan riskera att underminera jämställdhetsarbetet och leda till en än tydligare avgränsning av kvinnospecifika asylskäl från de traditionellt manligt tolkade asylskälen.