Återfallsskärpning och mängdreduktion är två tillämpningar som blir aktuella för olika situationer där samma gärningsman begått flertalet brott. Mängdreduktionen tillämpas i de fall flertalet brott ska bedömas i samma rättsprocess. Genom denna tillämpning bedöms den flerfaldiga brottsligheten som en samlad brottslighet både under straffmätningen i enlighet med 29 kap. 1 § 1 st. BrB och vid påföljdsvalet enligt 30 kap. 3 § BrB. När brottens gemensamma straffvärde bedöms tillämpas asperationsprincipen enligt vilken det svåraste brottets straffvärde används som utgångspunkt till vilken de övriga brottens straffvärde i fallande skala adderas. Genom denna tillämpning ådömas således inte straffvärden fullt ut för alla brotten utan olika stora reduktioner av dessa straffvärden sker vid sammanläggningen. För de fall då gärningsmannens flertaliga brottslighet ska bedömas i separata rättegångar kan den tidigare brottsligheten ligga till grund för att skärpa påföljdsvalet enligt 30 kap. 4 § 2 st. BrB, förverka villkorligt medgiven frihet enligt 34 kap. 5 § BrB eller skärpa straffmätningen enligt 29 kap. 4 § BrB. Det kan sammanfattas på följande sätt: vid flerfaldig brottslighet i samma rättegång innebär det andra brottet en reduktion och vid separata rättegångar innebär det andra brottet en skärpning.
Syftet med arbetet är att skapa förståelse kring hur dessa motsägelsefulla tillämpningar kan tillämpas för påföljdsbestämningen vid flerfaldig brottslighet. För att uppnå detta syfte kommer tre frågeställningar utredas. Den första omfattar en fråga av den gällande rätten och således hur båda tillämpningarna uttrycks i lag. Det kommer vidare utredas vilka rättsideologiska idéer tillämpningarna grundas på genom att först redogöra för olika sådana idéer och sedan för bakgrunden till tillämpningarna. Dessa frågeställningar kommer besvaras med en tillämpning av en rättsdogmatisk metod. Den sista frågeställningen berör hur skillnaden mellan den praktiska tillämpningen yttrar sig. För att besvara detta kommer det redogöras för flertalet rättsfall som var och ett kommenteras för att utreda hur tillämpningarna appliceras i fallet i enlighet med en rättsanalytisk metod.
Genom den avslutande analysen diskuteras resultaten av utredningen och frågeställningarna besvaras. Det kan genom arbetet konstateras att det finns skillnader i motiveringen bakom de olika reglerna inom återfallsskärpningen. 30 kap. 4 § 2 st. och 34 kap. 5 § BrB kan motiveras utifrån tolerans för lagöverträdaren medan 29 kap. 4 § BrB enbart motiveras med att regleringen krävs för att öka trovärdigheten bakom påföljdsbestämningen. Mängdreduktionen baseras på asperationsprincipen vilken motiveras genom att den är mer förenlig med övriga straffrättsliga principer än de övriga alternativen, kumulation och absorption. Båda begreppen, återfallsskärpning och mängdreduktion, kan ifrågasättas utifrån om en tillämpning av de aktuella regleringarna faktiskt innebär en skärpning respektive reduktion.