I arbetet har de rättsliga förutsättningarna för ett polisiärt samarbete mellan Sverige och Norge utretts. Bakgrunden är att polismyndigheterna i länderna skall bygga en gemensam polisstation på svensk/norska gränsen. För att möjliggöra samarbetet har Norge sedan tidigare anslutit sig till internationella rättsakter som Prümrådsbeslutet och Schengensamarbetet. Dessa rättsakter är även Sverige anslutna till via sitt medlemskap i EU och det har implementerats i svensk lag. Samarbetet önskar att innefatta en rad samverkansformer som gemensamma patruller, helnorska patruller för att svara på larm och övriga gemensamma insatser/utredningar. Internationellt polissamarbete är ett juridiskt svårt område då det innebär att utländska tjänstemän får agera med verkställande befogenheter på svenskt territorium. Det är strängt förbjudet om undantag inte gjorts i lag. De frågor uppsatsen valt att utreda är om de rättsliga förutsättningarna för ett samarbete är tillräckliga och hur eventuella brister kan komma att kompletteras. För att analysera detta har det använts folkrättsliga, konstitutionella och polisrättsliga rättsakter. Legalitetsprincipen och rättighetslagstiftningen är viktiga komponenter vid etablerandet av ett polisiärt samarbete, så dessa perspektiv har flitigt använts för att se huruvida samarbetet uppfyller kravet på rättssäkerhet.

Användningen av gemensamma patruller, bestående av svensk och norsk polis, för att bekämpa brott är möjligt genom lagstiftningen, 4 kap. 1 § LIPS. Samma möjlighet finns det att använda andra utredningsformer och gemensamma insatser, dvs det är något som uttryckligen nämns i lagstiftningen och uppfyller de folkrättsliga och konstitutionella kraven med legalitetsprincipen. Det är i nuläget inte en möjlighet att använda sig av helnorska patruller för att svara på larm. Det eftersom det inte uttryckligen nämns i lagtext och därav inte uppfyller föreskrift- och förutsebarhetskravet. En lagändring behöver därför ske. Inom ramen för dessa samverkansformer kan norsk polis tilldelas verkställande polisiära befogenheter. Kraven är att de är lämpliga genom att de har samma arbetsroll i Norge och att de står under ledning av svensk polis. Det är något som kan behöva kompletteras för att göra samarbetsformen tydligare. Vidare kan norsk polis tilldelas behörighet att bära vapen. Det skiljer sig dock mycket i hur ländernas polis bär vapen och det är något som behöver kompletteras. Samarbetet påverkas inte av att Norge inte är med i EU mer än att dess institutioner inte kan nyttjas på samma sätt. Det kan dock påverkas genom att Sverige måste ta hänsyn till sin lojalitetsplikt mot EU.

För att komplettera eventuella brister bör det först tecknas ett bilateralt avtal med Norge för att folkrättsligt binda länderna vid samma mening. I avtalet bör länderna reglera vilka samverkansformer som skall användas, behörighet och befogenhet för polisen, territoriella begränsningar och övrigt som förutsätter en lagändring. Avtalet ska sedan implementeras i svensk lag för att göras gällande. Frågor om verkställighet som ledning, vapenhantering med mera kan regleras i ett avtal mellan polismyndigheterna efter delegation. Det kan sedan implementeras i myndighetsföreskrifter efter bemyndigande. I övrigt är de rättsliga förutsättningarna för ett samarbete goda och med vissa justeringar för rättssäkerheten kan samarbetet genomföras. Viktigt är att detta är de svenska förutsättningarna, för att kunna driva igenom åtgärderna måste de även accepteras av Norge. Ett harmoniseringsarbete behöver genomföras.