Pojkar med arbetarklassbakgrund pekas ofta ut som en grupp med ett bekymmersamt förhållande till läsning och de lyfts återkommande fram som målgrupp för olika läsfrämjande insatser. Utgångspunkten för sådana insatser har dock varit en syn på läsning där den skönlitterära och tryckta boken utgör normen. De informella läspraktiker arbetarpojkar engagerar sig i utanför skolans domäner har inte uppmärksammats tillräckligt, och därför inte heller införlivats i skolans läsundervisning. Med teoretisk och metodologisk utgångpunkt i life history (Bertaux & Thompson, 1997; Goodson, 2013) och local literacies  (Barton & Hamilton, 1998/2012) har vi i tidigare studier visat hur dessa  lokala läspraktiker har starka kopplingar till en muntlig berättartradition och kroppsliga aktiviteter som jakt, fiske och skogsbruk (Asplund, 2021; Asplund & Ljung Egeland, 2020). Vi kommer att presentera ett planerat projekt om gymnasieskolans svenskundervisning som har fokus på läsaren, det vill säga på undervisning om läsaridentiteter där pojkarnas berättelser om läsning får ta plats. Vi tar utgångspunkt i arbetarpojkar i den svenska skogsbygden och deras situerade läspraktiker. Projektet handlar om hur deras berättade erfarenheter kan göras till kraftfull kunskap (Young, 2013; 2016) för både lärare och elever transformerad i undervisning. Vi diskuterar betydelsen av att införliva lokalt förankrade och situerade läspraktiker i en likvärdig, hållbar läsundervisning som både utmanar och inkluderar.