I de nordiska länderna lika väl som i nästan alla västeuropeiska länderna oroade man sig för befolkningen bristande hälsa och bristande personliga hygien under 1800-talets andra hälft. I kapitlet Den nordiska badfrågan och det svenska folkbadet 1880–1950 gör Karolina Wiell en jämförelse av de nordiska ländernas syn på problemet med den bristande personliga hygienen, lika väl som de olika ländernas praktiker för att erbjuda befolkningen folkbad. I kapitlet behandlas därför framväxten av skolbad och det nyväckta intresset för bastubad kring sekelskiftet 1900. Därefter fokuserar hon på den svenska utvecklingen i form av den svenske balneologen (badförespråkaren) Carl Curmans arbete för att stärka folkhälsan lika väl som framväxten av folkbadet och badstugorna som en möjlighet för sämre bemedlade familjer att kunna sköta sin personliga hygien.