Syfte: Vården idag utgår från ett personcentrerat förhållningssätt som ställer krav på vårdpersonal att balansera patientens instrumentella och emotionella vårdbehov. Där finns det idag en upplevelse av saknad kompetens att bemöta patientens emotionella behov. Syftet med studien som genomfördes var att utforska kontaktsjuksköterskors, eller sjuksköterskor inom palliativa teamets, upplevelse av att möta personer som kan ha eller har har drabbats av cancersjukdom och deras närstående, vilka båda måste hantera starka och svåra känslor.

Metod: Tio respondenter intervjuades med hjälp av en semi-strukturerad intervjuguide som sedan analyserades utifrån en tematisk analys.

Resultat: Kontaktsjuksköterskans upplevelse av att möta cancerpatienter och deras närstående resulterade i sex teman; det meningsfulla mötet, trygghet i mötet, etiska dilemman, emotionell belastning, att möta en person i kris och stöd för att orka.

Diskussion: Resultatet har diskuterats främst mot bakgrund av kontaktsjuksköterskans upplevelse av sitt arbete som begripligt, hanterbart och meningsfullt. Vidare har copingstrategier på både individuell- och gruppnivå identifierats och analyserats. Samstämmigt har det framkommit ett behov, och en önskan, för kontaktsjuksköterskans vidareutveckling med förhoppning att främja upplevelsen av sitt arbetsuppdrag som hanterbart.

Slutsatser: Kompetensutveckling kan öka kontaktsjuksköterskans upplevelse av meningsfullhet, begriplighet samt hanterbarhet och leda till ökad tillfredsställelse även hos patienten. Det speglar övergången från ett fokus på utbyte av instrumentell-medicinsk kommunikation till en personcentrerad vård, där emotionella och instrumentella behov balanseras. 

Aim: Today’s care emanates from a person-centered approach that places demands on health-care personnel to balance the patient’s instrumental and emotional care needs. At the moment there is an experience of a lack of competence to respond to the patient’s emotional needs. The purpose of the conducted study was to explore coordination contact nurses and nurses within the palliative care, with the experience of meeting people who may have or have cancer and their kindred, who both have to deal with strong and difficult emotions.

Method: Ten respondents were interviewed using a semi-structured interview guide which was then analyzed with a thematic analysis. 

Results: The coordination contact nurse’s experience of meeting cancer patients and their kindred resulted in six themes; the meaningful meeting, a sense of safety in the meeting, ethical dilemmas, emotional strain, meeting a person in crisis and support to cope. Discussion: The results have been discussed mainly in the light of the coordination contact nurse's experience of one’s own work as comprensible, manageable and meaningful. Furthermore, coping strategies at both the individual and the group levels have been identified and analyzed. Consistently, it has manifested a need, and a desire, for the coordination contact nurse's further development with the expectation of promoting the experience of one’s own work assignments as manageable. 

Conclusions: Improvement of a nurse’s qualifications can increase the coordination contact nurse’s experience of meaningfulness, comprehensibility and manageability as well as lead to increased satisfaction for the patient. It reflects the transition from a focus on the exchange of instrumental-medical communication to a person-centered care where emotional and instrumental needs are balanced.