The purpose of this study was to investigate whether cognitive dissonance leads to a higher tendency to recycle more plastics. The study was based on an experimental design with one control group and one experimental group to investigate the effect of a cognitive dissonance intervention on the dependent variables behavior and attitude. The independent variables were group and measurement period. The factors' subjective norm and external conditions might have an impact on behavioral changes, therefore these were used as covariates. Data collection took place through three surveys and one logbook. 22 participants answered all the questionnaires that aimed to measure the participants' attitudes and behaviors related to the recycling of plastics. Only the nine participants in the experimental group received an intervention where they were instructed to write a logbook about their recycling of plastics and make a public statement telling why they recycled plastics. This was to make them aware of their behavior and attitude around recycling plastics to create more cognitive dissonance. The results showed that there was a significant effect of measurement period with behavior as the dependent variable in the experimental group. This means that the experimental group has increased its recycling of plastics over time. There was no significant change in attitude regardless of group. The result also showed that no covariate had a significant effect on the result. Conclusions that can be drawn are thus that it is possible to change behaviors regarding recycling plastics through cognitive dissonance.

Syftet med studien som genomfördes var att undersöka om kognitiv dissonans leder till ökad benägenhet att återvinna mer plast. Undersökningen utgick ifrån en experimentell design med en kontrollgrupp och en experimentgrupp för att studera effekten av en kognitiv dissonansintervention på de beroende variablerna beteende och attityd. De oberoende variablerna var grupp och mättillfälle. Då det finns en teoretisk grund till att faktorerna subjektiv norm och yttre förutsättningar kan ha en påverkan på beteendeförändringar så användes dessa som kovariater. Datainsamling skedde genom enkäter samt en loggbok. 22 deltagare besvarade samtliga tre enkäter som syftade till att mäta deltagarnas attityd och beteende kopplat till plaståtervinning. Endast experimentgruppen, som bestod av nio deltagare, mottog en intervention där de fick fylla i en loggbok om sin plaståtervinning och göra ett offentligt uttalande om varför de återvann plast. Detta för att deltagarna skulle bli mer medvetna om sitt beteende och sin attityd kring plaståtervinning och därmed öka deras kognitiva dissonans.Resultatet visade att det hos experimentgruppen fanns en signifikant effekt av mättillfälle med beteende som beroende variabel. Det betyder att experimentgruppen ökat sin plaståtervinning över tid. Det fanns ingen signifikant förändring av attityd oberoende av grupp. Resultatet visade även att ingen kovariat hade en signifikant påverkan på resultatet. Slutsatser som kan dras är därmed att det går att ändra beteenden gällande plaståtervinning via kognitiv dissonans.