Utgångspunkten för undersökningen är ett intresse för hur pedagoger utför en jämställd och likvärdig utbildning för barn med tal- och språksvårigheter. Vi valde att fokusera på vilka metoder och aktiviteter förskollärare använder när det kom till barns tal- och språksvårigheter samt hur förskollärare arbetar för att upptäcka barn med svårigheter i sitt tal och språk.

Vår studie är kvalitativ och har genomförts med semistrukturerade intervjufrågor, där vi tagit del av förskollärarnas erfarenheter och uppfattningar om vilka metoder och aktiviteter som gynnar barns tal- och språkutveckling. Vårt resultat diskuteras på bakgrund av tidigare forskning inom samma problemfält, där vi tar upp bland annat tecken som stöd, bildstöd och högläsning. Vår studie bygger på Vygotskijs sociokulturella perspektiv, där språket är en viktig del för den samspelande kommunikationen.

Det slutliga resultatet visar att det fanns både likheter och skillnader i de aktiviteter och metoder som förskollärarna föredrog. Majoriteten av förskollärarna föredrog att använda sig av tecken som stöd i undervisningen, eftersom alla barn gynnas av det.  Slutsatsen i vår studie är att förskollärare använde och föredrog olika aktiviteter och metoder för att förbättra barns ordförråd, uttal och uppmuntran till att aktivt använda språket i sin omgivning.