Mentalisering handlar om att se sig själv utifrån och andra inifrån genom att nyfiket uppmärksamma inre mentala tillstånd. Forskning visar att vår mentaliseringsförmåga är av betydelse för oss då den spelar en viktig roll för vårt psykiska välmående och hur våra relationer utvecklas. Mentalisering som forskningsområde tenderar att vara patientfokuserat, men vi anser att det är minst lika viktigt att undersöka psykologers och psykoterapeuters förmåga. Detta är en kvantitativ tvärsnittsstudie som syftar till att undersöka hur mentaliseringsförmåga skiljer sig åt mellan psykologstudenter som befinner sig i början respektive slutet av psykologutbildningen. Sammanlagt inkluderades 329 respondenter via en digital enkät med självskattningsformuläret RFQ–8. I resultatet framkom det att psykologstudenterna på år 5 delvis hade en mer genuin mentaliseringsförmåga än studenterna på år 1. Skillnaden som fanns mellan studenterna tycks inte kunna förklaras av kön, men till viss del av ålder. Utifrån hur vi har tolkat resultaten och tidigare forskning, resonerar vi att resultatet sammantaget kan tyda på att det är psykologutbildningen som till största del bidragit till en mer genuin mentaliseringsförmåga hos studenterna på år 5. Vidare forskning och replikering av denna studie behövs för att ytterligare stärka de fynd som framkommit. Det skulle exempelvis vara intressant att även undersöka de olika universitetens betydelse för resultatet, då de skiljer sig åt i programupplägg. Med denna studie är det inte möjligt att dra några kausala slutsatser om vad som ligger till grund för skillnaden i mentaliseringsförmåga mellan år 1 och år 5, men resultatet tyder på att det var antal år lästa på psykologprogrammet som stod för denna skillnad.

Mentalization refers to the ability to “hold mind in mind”, to have insight into what oneself and others are feeling, thinking, and why. Research shows that our ability to mentalize is of importance to us when it comes to our psychological well-being and how our relationships form. Mentalization as a research field tends to be patient focused, but according to us it is just as important to examine the ability in psychologists and psychotherapists. This is a quantitative cross-sectional study, aiming to investigate if the ability to mentalize differs between psychology students that are in the beginning versus in the end of their studies. In total 329 respondents were included through a digital survey with the self-assessment form RFQ–8. The result indicates that the psychology students in the fifth and final year partially had a more genuine mentalization compared to the students in the first year. The difference we found between the students can not be explained by Sex, but partly by Age. Based on our interpretation of the results and previous research, we argue that the result of this study could mean that it is the psychology programme that contributed to the students in the fifth year having a more genuine mentalization. Further research and replication is necessary to strengthen the findings of this study. For instance, it would also be interesting to investigate how the different universities affect the results. Within this study, it is not possible to draw any causal conclusions about what has caused the differences in mentalization. However, the results indicate that it is the number of years studied on the psychology programme in Sweden that accounts for the differences.