Charles Darwin introduced the theory of sexual selection in his book The descent of man and selection in relation to sex, 1871. He describes sexual selection as two processes, males that compete for access to females and choosy females. Angus John Bateman conducted a now classical experiment testing sexual selection theory using the fruit-fly Drosophila melanogaster. The experiment showed three important principles: 1) higher variance in reproductive success in males than females, 2) higher variance in mating success in males than females, and 3) the slope of the relationship between the reproductive success and the mating success (so-called Bateman gradients) was steeper in males than in females. Despite the fact that Bateman’s principles form the cornerstone of sexual selection theory, it has recently received critic regarding the experimental design and analysis. In this study, I test Bateman’s three predictions about the nature of sexual selection on fruit flies, Drosophila melanogaster. I have also studied the opportunity for selection and opportunity for sexual selection. The experimental data analyzed in this study was collected in 2017 by an undergraduate student at University of Sussex, in an experimental design trying to avoid many of the criticisms subjected to Bateman’s original experiment. The results showed that males had more variance in mating success and more variable reproductive success than females, which differed significantly between the sexes. Furthermore, males experienced much higher opportunity for selection and stronger opportunity for sexual selection in comparison to females. The slope of relationship between the reproductive success and the mating success were statistically different from zero in males but not in females as the gradient is positive for the sex with stronger sexual selection. The Bateman gradient was much steeper for males than females. In conclusion, the results in this study are consistent with Bateman’s principle regarding sexual selection theory.

Charles Darwin introducerade teorin om sexuell selektion i sin bok The descent of man and selection in relation to sex, 1871. Han beskriver sexuell selektion som två processer, hanar som tävlar om tillgång till honor och honor som väljer vem som får paras med dem. Agnus John Bateman utvecklade en teori baserat på hans resultat från sitt experiment på bananflugor, Drosophila melanogaster. Han drog slutsatsen att 1) variation i antalet partner de parar sig med är högre bland hanar än honor 2) variation i reproduktiv framgång är större bland hanar än honor, och 3) gradienten i relationen mellan antalet vi partner vid parning och reproduktiv framgång är större bland hanar än honor och har därmed en större lutning. Trots att Batemans princip har stor betydelse i teorin om sexuell selektion, så har den på senaste tid fått mycket kritik angående försökets utförande samt analys. I denna studie testar jag Batemans slutsater angående sexuell selektion på bananflugor, Drosophila melanogaster. Jag har även undersökt möjligheten för selektion och möjligheten för sexuell selektion. Data som har analyserats i denna studie är framtagna år 2017 av Natasha Davies vid University of Sussex, i ett experiment där hon undvikit större delar av kritiken riktad åt Batemans studie. Resultaten visade att hanar hade större variation i antalet partner de parade sig med och högre variation i reproduktiv framgång jämfört med honor. Likaså upplevde hanar större möjlighet för selektion och större möjlighet för sexuell selektion. Gradienten i relationen mellan antal partner de parat sig med och reproduktive framgång skillde sig statistiskt från noll för hanar men skillde inte sig statistiskt från noll för honor då gradienten är positive för könet med större sexuell selektion. Hanarna hade betydligt större lutning i gradient än honor. Avslutningsvis så stämmer resultaten i denna studie överens med Batemans princip gällande teorin om sexuell selektion.