Genom en historiografisk omförhandling och en subjekts- och narrativitetsorienterad närläsning av texter av Monica Sjöö och Starhawk, diskuterar min avhandling dessa gudinneidentifierade feministiska aktörer som länkade till skillnads- och ekofeministiska positioner från 1970- till 2000-talet. Med en annan, mer komplex förståelse av subjektet ’gudinnefeminism’ än i tidigare stereotypiserande och ofta avvisande feministiska teorihistoriska berättelser, framhålls här istället ’gudinnefeminism’ som en bitvis samhällsrelevant feministisk position. Studien visar på hur Sjöö och Starhawk i sina berättelser om samhället, framtiden och revolutionen tar itu med viktiga feministiska frågor som könsrelaterade maktordningar, intersektionellt tänkande och feministiska strategier och visioner. I analysen påvisas och diskuteras hur Sjöös och Starhawks ”empatiskt berättande” om samhället, människan och gudinnan/naturen, konstruerar narrativa subjekt och subjekt – objektrelationer, samt hur denna typ av berättande utöver ett semiotiskt skillnadsskapande, även ger uttryck för begreppsmässiga gränsöverskridanden och (om)förhandlingar kopplat till förståelser av kön, sexualitet, etnicitet och religion. Vid en jämförelse mellan artikulationen av ’gudinnan/naturen’ hos Starhawk och Sjöö och ’naturen’ hos Donna Haraway och Karen Barad, utmanar avhandlingen också gränsen mellan 1970- och 1980-talens gudinne-/kultur-/ekofeminism och dagens nymaterialistiska feminism. I linje med samtida feministisk historiografisk forskning och med avstamp i nymaterialistisk feministisk teori där Barads diskurs- och diffraktionsbegrepp och Rosi Braidottis skillnadsbegrepp och könsskillnadsteori är huvuddelarna, föreslås i avhandlingen en historiografisk teori- och metodansats som redskap för att utmana och omförhandla normerande tendenser i tidigare feministisk teorihistorieskrivning.