This paper discusses patients at a psychiatric hospital in Sweden between 1930-1950. The purpose of the study is to investigate ten people diagnosed with schizophrenia and their symptoms and treatment at Marieberg’s hospital. The study focuses on the period between 1930 and 1950, a period of new types of treatment within the psychiatric care. The paper was based on the records of ten patients who were diagnosed with schizophrenia and admitted to the psychiatric hospital. The material used has been patients’ medical journals which were written by the chief physician at the institution. The material was studied through the use of an inductive qualitative method. The study showed that the patients diagnosed with schizophrenia often showed symptoms such as hallucinating, phases of violence and anger, and between those behaved in a calm manner. The study also showed that the most common types of treatment were medicine and work therapy, but cases of electroshock therapy and lobotomy were also seen in the material. Through the studied material, when compared with Foucault’s ideas about disciplinary power, it became clear that the doctors were in a position of power which they used to get the patients to conform to the norm, but the patients strove to reestablish a sense of power over themselves through resistance.

Uppsatsen diskuterar patienter på ett psykiatriskt sjukhus i Sverige mellan 1930–1950. Syftet med studien är att undersöka tio människor med diagnosen schizofreni och deras symptom och behandling på Mariebergs sjukhus. Undersökningen fokuserar på perioden mellan 1930 och 1950, en period när en mängd nya typer av behandlingar introducerades inom psykiatrisk vård. Uppsatsen är baserad på källmaterial från tio patienter som diagnostiserades med schizofreni och lades in på det psykiatriska sjukhuset. Materialet som används är journalanteckningar skrivna av överläkaren. Materialet studerades med hjälp av en induktiv kvalitativ metod. Undersökningen visar att patienter som diagnostiserats med schizofreni ofta visade symptom som hallucinationer, perioder av våldsamhet och ilska och mellan de perioderna betedde de sig lugnt. Undersökningen visar även att de vanligaste typerna av behandling var medicin och arbetsterapi, men även fall av elektrochockterapi och lobotomi ses i materialet. Genom det undersökta materialet, i en jämförelse med Foucaults idéer av disciplinär makt blir det tydligt att doktorerna var i en position av makt vilket de utnyttjade för att få patienterna att anpassa sig till normen. Dock kämpade patienterna för att återta en känsla av makt över sig själva genom motstånd.