Denna rapport har syftat till att belysa hur olika religiösa samfund i Värmland har agerat under coronapandemin våren 2020. Undersökningen utgår från frågeställningarna om vilka aktiviteter som har ställts in och vilka som har genomförts, vilka nya aktiviteter som samfunden har arrangerat samt hur samfunden har använt digitala lösningar för att bedriva sin verksamhet. I studien analyseras data som samlats in genom forskningsprojektet Religion i samhällskris, ett projekt som bedrivs vid Karlstads universitet och som studerar ett tjugotal deltagande samfunds verksamhet under coronapandemin. I studien används en kvalitativ innehållsanalys samt en visuell textanalys som metoder för analysen.

Det som går att konstatera är att många aktiviteter har ställts in eller intagit andra former för att trossamfunden ska kunna upprätthålla och genomföra sin löpande verksamhet. Flera av samfundens centrala aktiviteter, så som gudstjänster, har förblivit desamma under pandemin men där de har intagit andra och nya former. Det samfund som sticker ut mest gällande nya aktiviteter och omställning är Svenska kyrkan, där en möjlig förklaring till detta kan bestå i att det är det största samfundet i Sverige och genom den svenska historien. När det kommer till nya aktiviteter som samfunden har använt så återfinns några få exempel i materialet, så som vandringsgudstjänst och lunchlåda, och att ha fler aktiviteter utomhus än tidigare men där de samtidigt betonat vikten av social distans.

Det finns tydliga tecken på att tillgången till tekniska hjälpmedel har spelat stor roll för att samfunden ska kunna upprätthålla sina centrala aktiviteter, där tekniska aspekter så som telefon, tv, Zoom och Facebook blir allt viktigare länkar mellan samfunden och deras medlemmar under en pandemi. Men hur stor vikt digitalt verktyg, plattformar och kanaler har för de religiösa samfunden är svårt att ta reda på utifrån materialet från forskningsprojekt, men det går att konstatera att digitala och tekniska aspekter är något som nämns som centrala för hur samfunden ska lyckas genomföra sin verksamhet i en tid när det fysiska mötet försvinner. Den största slutsatsen att dra är att samfunden använder digitala lösningar som en kanal till sina medlemmar men även till resten av samhället.