Abstract The interest for performing artists, including theatre actors, is rising in the field of creativity research. However, little attention has been given to the importance of leadership for actor’s performance. This master thesis explores actors’ experience of direction. Five professional actors engaged in institutional theatres in Sweden were interviewed. The interviews were analysed via Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Through this analysis three comprehensive themes were constructed: Autonomy versus dependence, Efforts to bridge divergent perspectives and Wish for rehearsal process as an exploring journey. Three subthemes were placed below the comprehensive theme Autonomy versus dependence: Will for autonomy and co-creation, Intimacy and vulnerability and Need for the director’s outside eye. These subthemes describe different position for the actor in the tension between autonomy and dependence. The result was foremost discussed in the perspective of creativity research. Theories regarding creative boundaries, idéa generation and evaluation, risk-taking in creative processes, psychological safety, play, embodied cognition, among others, were debated. The result is substantially in accordance with previous literature about acting and directing. However, the description of the actor’s dynamic positioning in the tension between autonomy and dependence also extends the understanding of the actor-director relationship. Moreover the result is in accordance with previous studies in creativity research proposing that certain kinds of boundaries induce creativity. The respondents’ experiences suggest extensions of previous knowledge about creative boundaries. Furthermore, the actor’s vulnerability in the directing situation is emphasized, therefore the importance of the director’s ability to provide a psychological safe environment for the actor’s exploration.

Sammanfattning Intresset för performativa konstnärer, en grupp i vilken skådespelare ingår, är på uppgående inom kreativitetsforskningen. I de studier som gjorts har emellertid sparsamt med uppmärksamhet ägnats ledarskapets betydelse för skådespelarens arbete. I föreliggande kvalitativa studie undersöks skådespelares upplevelse av att få regi. Fem professionella skådespelare aktiva på institutionsteatrar i Sverige intervjuades. Intervjuerna analyserades med hjälp av Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). Resultatet består av tre övergripande teman: Autonomi versus beroende, Försök att överbrygga skilda perspektiv och Önskan om repetitionsprocessen som utforskande resa. Under huvudteman Autonomi versus beroende placeras tre delteman: Vilja till autonomi och medskapande, Intimitet och sårbarhet, samt Behov av regissörens yttre öga. Dessa delteman beskriver olika positioner som skådespelare antar gentemot regissören i spänningsfältet mellan autonomi och beroende. Resultatet diskuteras främst mot bakgrund av forskning kring kreativitet. Teorier rörande kreativa begränsningar, idégenerering och utvärdering, risktagande i kreativa processer, psykologisk säkerhet, lek, bejakande, embodied cognition, med flera aktualiserades i diskussionen. Resultatet är till stor del i enighet med tidigare litteratur kring regi inom scenskonstområdet och med empiriska studier om skådespelare inom kreativitetsforskningen. Beskrivningen av skådespelarens dynamiska positionering på spektrumet mellan autonomi och beroende i regisituationen tillför emellertid ny förståelse kring relationen mellan skådespelare och regissör. Resultatet är också i enighet med den kreativitetsforskning som framhåller vissa typer av begränsningar som positivt för kreativitet. Utifrån respondenternas upplevelser föreslås en utvidgning av befintliga teorier kring kreativa begränsningar. Slutligen understryks skådespelarens sårbarhet i regisituationen och betydelsen av att regissören förmår skapa en psykologisk säker miljö för skådespelarens sceniska utforskande.