Beskattning av styrelsearvoden har varit föremål för diskussion under de senaste åren. Presumtionen för beskattning av styrelsearvoden har de senaste åren varit att arvodena ska tas upp i tjänst med anledning av styrelsearbetets personliga prägel och lagstiftningen i ABL som stadgar att endast fysiska personer kan vara styrelseledamöter. Under en kort period i början av 2010-talet meddelade SKV ett ställningstagande där det framgick att styrelsearvodena skulle kunna tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet med anledning av den lagändring som skedde gällande näringsbegreppet i 13 kap 1 IL. Ett avgörande från HFD 2017 stoppade dock den möjligheten. Kritik har därefter riktats mot rättsläget i form av att styrelsearbeten i likhet med andra uppdrag av personlig prägel ska kunna beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet om uppdragen sker inom ramen för kriterierna gällande näringsverksamhet i 13 kap 1 § IL. Annan kritik består av att domstolen inte har gjort den fullständiga bedömning som de är skyldiga att utföra. Ett nyligen avgörande från HFD i plenum gällande beskattning av styrelsearvoden avgjordes där det fastslogs att arvoden ska tas upp i inkomstslaget tjänst. Trots avgörande i plenum uppstod kraftig kritik mot domstolens dom och domskäl som kritikerna menar inte alls besvara den tidigare kritik som riktats utan många av de frågor som fanns tidigare finns kvar samtidigt som nya frågor har uppstått

Uppsatsen syftar till att redogöra över rättsläget samt jämföra och diskutera rättsfallen utifrån den kritik som uppstått i samband med avgörandena. Utöver försöker uppsatsen besvara frågeställningarna om vem som kan anses som det rättsliga skattesubjektet vid beskattning av styrelsearvoden, vilka konsekvenser domen kan medföra för revisorer samt vad kritiken innebär för plenumavgörandet. För att besvara syftet och frågeställningarna används i huvudsak den rättsanalytiska metoden som Sandgren har förespråkat. I vissa delar av analysen har den rättspolitiska metoden använts samt att den traditionella rättsdogmatiska metoden har tillämpats för att presentera de civilrättsliga reglerna av uppsatsens behandlade ämne. Uppsatsen har klarlagt detta genom att tolka och systematisera rätten.

Uppsatsen redogör över såväl de inkomstskattemässiga aspekterna av styrelsearvodena som de civilrättsliga. Gällande presentationen om lagregleringen används i uppsatsen lagtext, förarbeten, rättsfall och doktrin. Efter redogörelsen över den gällande rätten för styrelsearvoden framhävs i uppsatsen några av de rättsfall som har behandlat styrelsearvoden. I nära anslutning till presentationen av rättsfallen beskrivs den kritik som uppstått i till följd av rättsfallen Därefter analyseras det som tidigare framlagts i uppsatsen för att utmynna i svar till det frågeställningar som uppsatsen syftar till att besvara. Slutsatsen i uppsatsen är att även om domstolarna har dömt korrekt utifrån den materiella rätten i de enskilda fallen är det ändå önskvärt om det finns möjlighet för de styrelseledamöter som uppfyller kraven i 13 kap 1 § IL att ta upp inkomsterna i näringsverksamhet för att få en likvärdig bedömning som andra uppdrag av personlig karaktär.