Den svenska undervisningen i moderna språk, och då inte minst spanska, dras med problem som stora avhopp (Henry, 2016), en hög andel obehöriga lärare (Lodeiro & Matti, 2014) och prestationer som inte lever upp till ämnesplanernas målsättningar (European Commission, 2012). I en tidigare studie av spanskstuderande gymnasieelevers skrivstrategier (Fredholm, 2015) konstaterades stora brister i språkhanteringen och dålig tillit till de egna språkkunskaperna, vilket tog sig uttryck i ett utbrett bruk av maskinöversättning som strategi för att kunna skriva texter på spanska.
Språkinlärares användning av maskinöversättningstjänster som exempelvis Google Translate är ett växande forskningsfält, men vi vet hittills förhållandevis lite om ma- skinöversättningens effekter över tid på språkinlärning. I studier av bland andra Garcia och Pena (2011), Kazemzadeh och Fard Kashani (2014), och O’Neill (2012) har främst universitetsstuderande undersökts, och olika aspekter av textkvalitet och korrekthet har mätts. Få studier har gjorts av svenska elever, med undantag för Fredholm (2015) och Knospe (2017), där den senare kommenterar bruket av maskinöversättning i tyska.
Föreliggande presentation delger de första resultaten av en longitudinell studie där 31 gymnasieelever i spanska följts under läsåret 2016–2017. Syftet med den aktuella delstudien är att tydliggöra vilka specifika språkliga problem som eleverna främst brottas med och hur eleverna tillgriper Google-översättningar för att lösa dessa problem, samt vilka effekter detta får på ordförråd och syntax i elevernas texter. Presentationen tar upp didaktiska implikationer för undervisningen i spanska i synnerhet och moderna språk i allmänhet, med fokus på metaspråklig medvetenhet.