Yttrandefriheten utgör en av Sveriges grundlagar, en viktig del av yttrandefriheten är kritikrätten, denna rätt gäller dock både anställda inom offentlig och privat sektor. För att besvara denna fråga kommer jag att använda mig av den traditionella rättsdogmatiska metoden, denna metod innebär att man fastställer gällande rätt genom att studera de olika rättskällorna. Kritikrätten innebär att de anställda har rätt att kritisera arbetsgivaren och förhållanden som bland annat arbetsmiljö, offentligt i press och andra medier, syftet med kritikrätten är förutsättningarna på arbetsplatsen skall förbättras. Denna kritikrätt finns inte reglerad i lag, utan har vuxit fram i arbetsdomstolens praxis. Dock finns det några viktiga saker som arbetstagaren måste ta hänsyn till rörande kritikrätten, dessa är; arbetstagarens agerande, arbetstagarens befattning och dess uppdrag, bakgrunden till arbetstagarens agerande godtagbart skäl för arbetstagarens handlande, samspelet mellan arbetstagare och arbetsgivare. Trots att anställda i offentlig sektor har en yttrandefrihet så finns det begränsningar om vad de får säga till media och andra kommunikationskanaler. Begränsningarna som finns i YGL är bland annat högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök till det.

Yttrandefriheten står reglerad i Sveriges lagar, i denna kan man bland annat läsa att alla medborgare har rätt att uttrycka sina tankar och åsikter offentligt. Den 1 januari 1995 så har de svenska medborgarna ett dubbelt skydd rörande yttrandefriheten, detta innebär att de kan tillämpa de bestämmelser som är bäst tillämpande för den aktuella frågeställningen. Begreppet saklig grund för uppsägning innebär godtagbara skäl att skilja arbetstagarna från sin befintliga anställning. I motiven till LAS så framgår det inte vad saklig grund för uppsägning är, anledningen till detta är att det kan variera beroende på vad för slags verksamhet arbetstagaren är verksam i. Arbetsdomstolen har genom ett flertal AD domar skapat en rättspraxis som entydigt visar att arbetsbrist och personliga skäl är saklig grund för uppsägning. Exempel på personliga skäl är arbetstagare som har misskött sig grovt och därmed brutit mot anställningskontraktet medvetet samt att vederbörandes gärningar skall ha inneburit en ekonomisk skada för arbetsgivaren, exempel på ekonomisk skada är bland förlorat förtroende för arbetstagaren i den fortsatta driften i organisationen. Begreppen arbetsbrist och personliga skäl står i motsats till varandra, då personliga skäl är kopplat till arbetstagaren personligen och arbetsbrist hänför sig till organisationen i fråga. Frågan huruvida yttrandefriheten är saklig grund för uppsägning, beror på omständigheterna. AD gör en teleologisk tolkning och gör en bedömning från fall till fall då ledamöterna mer ingående undersöker vilka förutsättningar som ligger till grund för anmälan till AD. Utifrån rättspraxis kan man uttyda att arbetstagaren har ett väldigt omfattande skydd utifrån yttrandefrihetsgrundlagen, dock skall den ej användas som ett påtryckningsmedel mot arbetsgivaren.