I en explorativ studie har vi undersökt vad som sker då femåringar i förskolan med god vana vid användning av digital teknik introduceras till värmekameror. Vi intresserade oss dels för hur barnen skulle anamma tekniken och tolka de bilder som skapas med en värmekamera, och dels för vilka initiativ till undersökningar barnen skulle ta. Först undersöktes barnens förståelse för värmerelaterade fenomen. De fick därefter använda värmekameror för att titta på omgivningen och utrustningen, och ombads tolka de olika färgerna på skärmen. Till sist ombads de att undersöka saker med värmekameran, med olika grad av eget initiativ och stöttning. Resultatet visar att barnen snabbt lärde sig förstå och handha värmekamerorna som digitala verktyg. De tog stillbilder och var sedan upptagna med att bläddra mellan IR-bilder och vanliga foton. De kunde bli frustrerade över att knappen var trög eller satte av misstag fingrarna framför linsen, men de visste de ville åstadkomma och hanterade utmaningarna väl. Barnen tolkade snabbt den röda färgen på värmekameran som att något är varmt, men det tog längre tid för dem att tolka andra färger. Som exempel på undersökningar noterade barnen att det är varmt inuti örat och såg sina nedkylda kroppar då de höll kylklampar mot huden. Ett av barnen smög bakom en av oss vuxna och konstaterade att man kunde använda värmekameran som spionkamera, en lekfull användning av tekniken, som sedan ledde till att de tittade hur det såg ut med värmekameran i ett mörkt utrymme.