Att rikta fokus på män och deras erfarenheter motiveras av männens kraftiga överrepresentation i självmordsstatistiken – drygt 70 % av självmorden i Sverige begås av män – samtidigt som mäns depressiva och suicidala symptom tycks vara strukturellt underdiagnosticerade. Ett kulturellt humanistiskt perspektiv, som både omprövar och integrerar olika synsätt, skulle kunna komplettera de medicinska, biologiska, psykologiska och sociologiska förklaringsmodellerna. Med exempel från idéhistorien åskådliggörs på olika sätt hur självmordspreventionen kan dra fördel av ett kultur- och genusmedvetet förhållningssätt.