Det starkaste kännetecknet för ett aktiebolag, som association, är att aktieägarna inte blir personligt betalningsansvariga för aktiebolagets skulder, vilket framgår av 1 kap. 3 § aktiebolagslagen (2005:551), ABL. Från denna huvudprincip föreligger undantag i 25 kap. ABL. Dessa tvångslikvidationsbestämmelser innebär att bolagets styrelse skall agera när kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller när bolaget inte har några utmätningsbara tillgångar. Om bolagets företrädare underlåter att agera enligt dessa regler kan civilrättsligt företrädaransvar aktualiseras vilket innebär att ett personligt betalningsansvar kan utdömas. Ansökan görs genom att en borgenär lämnar in en stämningsansökan till domstol. Reglerna tillämpas på alla skulder som ett aktiebolag har, vilket inkluderar skatteskulder. 

Utöver det civilrättsliga företrädaransvaret kan även ett skatterättsligt företrädaransvar aktualiseras i enlighet med 59 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL. Det skatterättsliga företrädaransvaret innebär att en företrädare för en juridisk person kan åläggas solidariskt ansvar med den juridiska personens obetalda skatteskulder. Företrädaransvaret kan drabba såväl en VD som styrelseledamot. För att ett skatterättsligt företrädaransvar ska aktualiseras krävs att objektiva och subjektiva rekvisit är uppfyllda. Skatteverket är den enda borgenär som har möjlighet att ansöka via regleringen i SFL. 

Få tycks känna till det skatterättsliga företrädaransvaret trots att regeln infördes redan 1968. De som ändock tycks känna till regelverket har i många avseenden kritiserat området. Enligt kritiker ställs det orimligt höga krav på företrädarna då varje företrädare vid varje förfallodag för skatter och avgifter måste ha fullständig insikt om skattens storlek och bolagets betalningsmöjligheter. Om likvida medel inte finns, måste relevanta avvecklingsåtgärder vidtas senast samma dag, vilket innebär att det i princip inte finns någon som helst tidsrymd till att försöka rädda bolaget. Enligt statistik bifaller förvaltningsrätten Skatteverkets ansökan i 97% av fallen och det skatterättsliga företrädaransvaret bedöms alltför generöst. Den subjektiva prövningen som domstolen gör har även kritiserats då den sällan tar hänsyn till andra omständigheter än att fordran förfallit till betalning. Det ifrågasätts även ifall den särställning som Skatteverket har, i och med möjligheten att ansöka om personligt betalningsansvar genom två regelverk, är befogad. Den skatterättsliga regleringen verkar även i stora delar kollidera med den civilrättsliga regleringen. 

Syftet med uppsatsen är att redogöra för det skatterättsliga företrädaransvaret och med hjälp av det civilrättsliga företrädaransvaret ge förståelse för den problematik som finns på området. Frågeställningarna som kommer besvaras är ifall det skatterättsliga företrädaransvaret kan anses vara alltför långtgående och om det krävs en lagändring på området.

Studien har resulterat i att det skatterättsliga företrädaransvaret är alltför långtgående och regelverket kräver en förändring. Trots HFD:s prejudikat tillämpar underinstanserna bestämmelsen fortsatt strikt, vilket tyder på att oklarheter fortfarande råder. Eftersom domstolarna inte löser problematiken krävs det att lagstiftaren utreder regelverket för att upprätthålla förutsebarheten och stärka rättssäkerheten.