Denna uppsats undersöker hur FN motiverar och förklarar sitt arbete mot användandet av barnsoldater i väpnade konflikter. Uppsatsen syftar även till att redogöra för hur barnsoldaten framställs av FN och vilka normativa idéer som kan identifieras i deras argumentation mot fenomenet. Detta görs för att tydliggöra och få en ökad förståelse för hur problematiken kring barnsoldater beskrivs. Då ämnet i sin helhet är väldigt stort har en avgränsning gjorts och undersöker därför enbart hur situationen i Demokratiska republiken Kongo ser ut. För att besvara uppsatsens frågeställningar används en kvalitativ innehållslig idéanalys vilket lämpar sig bra med uppsatsens syfte. Det empiriska materialet, bestående av dokument utgivna av FN själva, analyseras sedan utifrån det begreppsliga ramverket mänskliga rättigheter. Argumentationen som blir synlig påvisar att FN i stor utsträckning argumenterar utifrån ett perspektiv om mänskliga rättigheter där barnsoldaten främst ses som ett offer av den rådande konflikten. Ett barn ska ha rätten att vara just barn och utifrån principen om barns bästa så behövs denna grupp skyddas. I analysen diskuteras även ett flertal problemområden så som internationellt gällande åldersgränser och vem som kan hållas ansvarig, då detta kan tänkas påverka effektiviteten i arbetet mot barns deltagande i väpnade konflikter.