Syftet med studien var att jämföra kvinnors attityd till hur lämpliga barns copingstrategier är bland pojkar och flickor. En oberoende mätning (online-enkät) med mellangruppsdesign användes. Beroende variabel i undersökningen var en självskattning av copingstrategiers lämplighet och oberoende variabel var barnets kön som hade två betingelser; pojke (Emil) och flicka (Emma). Barnets kön presenterades i två scenarion som beskrev ett tioårigt barn, scenarion skilde sig endast åt avseende kön och pronomen. Självskattad ambivalent sexism, självskattade könsstereotyper samt självskattad uppfattning om hur barns beteende förklaras (arv eller miljö) kontrollerades för. Pojkar och flickor har tidigare visats använda copingstrategier i olika utsträckning beroende på kön. Tidigare forskning har även visat att vissa copingstrategier är positiva för välmående och andra strategier är negativa för välmående. En förälders vägledning till barns coping är en viktig faktor i barnets val av copingstrategi. Att undersöka vuxnas attityder till barns copingstrategier och om dessa skiljer sig åt beroende på om barnet är en pojke eller flicka sågs därför väsentligt. Ett oberoende t-test indikerade en könsskillnad avseende copingstrategin ”emotionsfokuserat stöd”, där det ansågs mer lämpligt för Emil än för Emma att använda sig av strategin. Övrig coping visade ingen skillnad i lämplighet beroende på om barnet sades vara pojke eller flicka. Studien indikerar att deltagarna har en hög genusmedvetenhet. Slutsatser som dras från studien är att hög genusmedvetenhet bland kvinnor kan hänga samman med attityden att copingstrategier är lika lämpliga för pojkar och flickor.

The aim with this study was to compare women’s attitudes towards children’s use of coping strategies, depending on the child’s gender. An independent measurement (using an online survey) with between group design was used. The dependent variable was a self-assessed rating of how appropriate the child’s use of coping strategies were. The independent variable was the gender of the child using two conditions; boy (Emil) and girl (Emma). The gender of the child was presented using two scenarios of a ten-year-old child, only differentiating on name and pronoun. Self-assessed ambivalent sexism, gender stereotypes and the belief of how children’s behavior is explained (though heritage or environment) were controlled for. Earlier research has shown that boys and girls use coping strategies to a different extent depending on gender. Research has also indicated that some coping strategies have a positive correlation with well-being and other coping strategies have a negative association. How parents guide their children to use coping strategies affect the child’s use of coping strategies. Thus, to research adults’ attitudes towards children’s use of coping strategies and if they differ depending on the child’s gender is important. An independent t-test indicated that the women considered the coping strategy emotional support to be more appropriate for boys than for girls. All other coping strategies were perceived as equally appropriate for boys and girls. The study indicates that the participants have a high awareness of gender matters. Conclusions are that high awareness of gender matters among women may be related to the attitude that coping strategies are equally appropriate for boys and girls.