I årets val underskattade opinionsmätningarna stödet för Socialdemokraterna och även Moderaterna. En möjlig förklaring till detta är att många av de som övervägde parti in i det sista till slut valde ett stort parti. I den här texten tittar jag närmare på tre strategiska mekanismer som kan ha haft betydelse: oviljan att kasta bort sin röst, önskan att rösta på ett regeringsledande parti, och kompensatorisk röstning. Avslutningsvis ger jag några tankar om varför Kristdemokraterna lyckades klara spärren med mycket luft under ribban.